Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Vid en väns graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och för hans toner, klagande och ljufva,
De flydde ofta till sin afgrund ned.
Från Vexiö tempel till »den stilla staden» [1]
Jag följde Frithiofs skald med tårad blick;
En efter annan af den sorgsna raden
Den »tystes» bostad sist att skåda gick.
Då sade en: »O, Gud, dig uppenbara
Och väck den skald, med hvilken sången dog b
Jag svarade: »Min vän, låt HONOM vara!
Om han ej sjungit, han dock lidit nog.»
-
Vid en väns graf.
Här ligger du, min gubbe! Jag borde gråta väl,
Dock, detta blott af glädje, att nu din stolta själ
Är kvitt det lumpna »skoskaf», som eljes kallas »skuld»,
Och hvilken blott kan botas med plåster utaf guld.
Du ej behöfver regla den gröna grafvens dörr;
Där bulta icke björnar som på hotellets förr.
De ha respekt för döden, men också blott för den,
Och du i fred får vara, o, afundsvärde vän!
Och från att »vigilera» är äfvenleds du fri;
Det var din värsta pina, – men nu är den förbi, –
Och aldrig dina böcker de taga mer i mät;
De döda icke veta, hur godt de hafva det!
Tre alnar blott oss skilja, och dock är vägen lång!
Jag ville till dig krypa från detta lifvets tvång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
