Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid en väns graf. - Till min bror, i anledning af friherre Axel Gyllenkrooks död, den 12 april 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att tala få om sången, om konst, om ljus, om allt,
För hvilket slog ditt hjärta, som nu har blifvit kallt.
Dock kallt kan det ej blifva, som nyss var en vulkan, –
Det, luttradt blott och renadt, ger agg och svårmod fan
Och brinner af den kärlek, som låg på bottnen dold,
Och som ej kunde släckas af nöd, af väld, af våld.
Min gamle vän här nere! – du tiger som en karl!
Hur ofta dock du talat till mig i forna dar! ...
En korseld utaf kvickhet, ett jämt fyrverkeri,
En grufva utaf kunskap med diamanter i.
Med pipan uti munnen, hur gick du kvällen lång,
Uppmuntrande den unge och rättande hans sång!
Nu har den tungan tystnat, nu är den pipan släckt,
Och tom förblifver handen, som jag dig länge räckt.
Farväl! Till Gud jag hoppas att få dig träffa snart,
Ty vet, min döde broder! jag har det ej för rart,
Och därför nyss af afund här på din graf jag grät...
De döde icke veta, hur godt de hafva det!
-
Till min bror [1].
i anledning af friherre Axel Gyllenkrooks död,
den 12 april 1855.
Vid klockors ljud vi gått en sorglig gång,
Vi följt vår moder till det »tysta tjället»,
Där dygden hvilar ut från lifvets tvång,
Att vakna till en evig fröjd i stället;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
