Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING.
»Fogeln känner man igen på hans fjädrar.» Med detta ordspråk skiljer folket
ganska rigtigt de befjädrade ryggradsdjuren från alla andra. Om man till ordspråket
tillägger, att käkarne beklädas af hornslidor, att de främre extremiteterna äro
ombildade till vingar, att de bakre hafva nedre delen af vristen och mellanfoten
sammansmälta till ett stycke, och dessutom erinrar sig, att bakhufvudet är försedt med
endast en ledknapp, att den af flera delar bestående underkäken är ledad mot ett
särskildt ben, qvadratbenet, som står i en rörlig förbindelse med skallen, att hjertat
har två kamrar och två förmak, att lungorna stå i förbindelse med luftsäckar och de
merendels luft innehållande benen, att mellangärdet är ofullständigt och bäckenet icke
slutet, har man äfven efter naturforskarens fordringar uppgifvit fogelklassens
kännetecken. — Oaktadt fogeln till sin kroppsbyggnad synes så olika ett däggdjur, visar
likväl hans benstomme mycken likhet med däggdjurens, men på samma gång öfverensstämmer
den i många afseenden med reptiliernas eller kräldjurens, hvarför äfven dessa
senare af nyare tiders naturforskare blifvit uppfattade såsom de fjäderbeklädda
ryggradsdjurens förelöpare. Betecknande för fogeln är hans förmåga att flyga. Med denna
förmåga stå de skarpt utpreglade egendomligheterna i hans gestalt och inre byggnad
i närmaste sammanhang; af denna förmåga förklaras till största delen den ombildning,
som fogeln måste undergå i motsats till däggdjur och reptilier för att blifva
hvad han är.
Skallen är starkt hvälfd och sammansatt af flera olika ben, hvilkas förenande
sömmar endast under spädaste ungdomen äro tydligt synliga, men snart så fullständigt
sammanväxa, att icke något spår längre återstår efter deras ursprungliga
sjelfständighet. Anmärkningsvärd är ögonhålornas storlek och den tunna vägg, som ligger
mellan dem och stundom väl äfven är genombruten, äfvensom den vid bakhufvudhålet
belägna enkla ledknappen, hvilken möjliggör en större rörlighet för skallen än
som tillkommer däggdjurens hufvud. Halskotorna vexla mellan 9 och 24 till antalet
och utmärka sig likaledes genom sin rörlighet, hvaremot de 6 till 10 ryggkotorna
och de 9 till 17 kotor, hvilka bilda korsbenet, äro mycket orörliga och ofta
sammansmälta med hvar andra. Stjertkotorna, hvilkas antal merendels utgör 8 till 10, men
äfven kan minskas genom fleras sammansmältning, äro alltid mera utvecklade än
svanskotorna hos däggdjuren, hvilket i synnerhet är fallet med den sista kotan, som
bär de stora stjertpennorna, ty denna kota utgöres af en hög, tre- eller fyrsidig
benskifva. De tunna och breda refbenen äro ledade omedelbart mot ryggkotorna och
genom särskilda benkroppar med bröstbenet samt bära äfven, med undantag af det
första och sista refbensparet, i sin bakre kant hakformiga utskott, hvilka lägga sig
mot den öfre kanten af nästföljande refben, sålunda väsentligen bidraga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0009.html
