Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstkorgens styrka och för den skull också äro mycket utvecklade hos starka flygare,
men äro förkrympta eller saknas nästan alldeles hos höns-, struts-, vadare och
simfoglar. Bröstbenet kan jemföras med en stor sköld, på hvars midt kammen är fäst.
Dess storlek och kammens höjd betingas af den stora bröstmuskeln, som här har sitt
fäste, och förändras således allt efter fogelns större eller mindre flygförmåga. Hos
alla roffoglar t. ex. är kammen mycket hög och starkt böjd, hos strutsfoglarne
saknas han helt och hållet. Såsom en särskild egendomlighet hos den samma må
anmärkas, att han hos många foglar är ihålig och i denna ihålighet upptager en del
af luftröret. Bäckenet skiljer sig från däggdjurens hufvudsakligen derigenom, att
det samma hos foglarne erhållit en större längd. Skuldergördeln består af det långa,
smala, på hvardera sidan om ryggraden ofvanpå refbenen liggande skulderbladet,
hvilket framtill förbindes med det s. k. korpbenet för att bilda skulderleden, och
af de med sina främre ändar sammansmälta nyckelbenen, hvilka till sammans bilda
det klyk- eller gaffelformiga benet. Vingarne sammansättas af öfverarmen, ett långt,
med luft uppfyldt rörformigt ben, i motsats till däggdjuren af ett starkt armbågben
och ett jemförelsevis svagt strålben, hvilka bilda underarmen, två, högst tre
mellanhandben och tre fingrar, nemligen: en tumme (egentligen motsvarande vårt pekfinger),
som hos många foglar bär en verkligt klolik, men under fjädrarna förborgad nagel
och i detta fall har två leder, ett långfinger med två leder och ett med detta
sammanväxt lillfinger med en led. Benen sammansättas af lårben och underben, tarsen
(mellanfoten) och den egentliga foten eller tårna. På underbenet visar sig vadbenet
såsom ett förkrympt och med det starka skenbenet sammanväxt ben. Tarsen består
af ett långt rörformigt ben, mot hvilket tårna äro ledade. Af dessa senare äro
vanligen tre vända framåt och en bakåt, men hos somliga foglar är likväl baktån vänd
framåt och hos andra är denna tå förkrympt. Hos några foglar är en af framtårna,
den yttre eller den inre, vänd bakåt, hos en och annan slutligen förkrymper foten,
så att endast två tår äro utvändigt synliga. Baktån har vanligen två, första framtån
tre, andra framtån fyra och yttre framtån fem leder. Hela benstommen förbenas
mycket hastigt, och benmassan är mycket tätare och sprödare, men äfven hvitare än
hos däggdjuren. Den mycket blodrika merg, som finnes i benen hos den unga
fogeln, uppsuges småningom, så att benet blir ihåligt och derigenom sättes i stånd att
i sitt inre upptaga luft. — Nervsystemet liknar mycket nära däggdjurens. Hjernan
har till sin massa öfvervigten öfver ryggmergen, men är till sin bildning enklare än
hos däggdjuren, delar sig i stora och lilla hjernan och visar den förras båda
hemisferer, men icke de vindningar, hvilka i allmänhet i så hög grad utmärka däggdjurens
hjerna. Alla sinnesorgan finnas och äro väl utvecklade, somliga äro visserligen
förenklade, men intet är helt och hållet förkrympt. I hög grad fullkomliga äro
blodomloppets och andhemtningens organ. Foglarne hafva ett hjerta med två kamrar
och två förmak, hvilket till sin byggnad mycket liknar hjertat hos däggdjuren, men
är jemförelsevis muskelkraftigare. På båda sidor om det samma ligga lungorna och
på sidan af hjertspetsen de båda lefverflikarne. Luftstrupen består af medelst en
hinna förenade benringar och har ett öfra och ett nedra struphufvud. Det förra
ligger bakom tungan, är af nästan trekantig form och har intet struphufvudlock.
Det undra struphufvudet ligger vid luftstrupens ände, innan den delar sig i sina
grenar, och är egentligen endast en förstoring af den sista luftrörsringen. Ett veck
på dess midt, hvilket bildas genom fördubbling af luftrörets inre hinna, delar det i
två springor, hvilkas kanter försättas i svängningar, då luften utströmmar, och således
tjena till att åstadkomma stämman. På hvardera sidan af undra struphufvudet ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
