Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen djurklass har en så liflig ämnesomsättning, så varmt blod som foglarne.
Det ena är en följd af det andra: den stegrade verksamheten och graden af djup hos
andhemtningen förläna foglarne deras större rörlighet och kraft. Man kan likaså
påstå, att fogeln äter jemförelsevis mera än någon annan varelse. Icke så få foglar
äta nästan hela den tid de äro vakna, och hos de insektjagande foglarne öfverstiger
den på en dag förtärda födans mängd i vigt två till tre gånger fogelns egen kroppsvigt.
Födan kommer antingen omedelbart ned i förmagen eller i kräfvan och underkastas
härstädes en förberedande uppmjukning, men smältes fullständigt i magsäcken eller
krossas här formligen såsom mellan malstenar. Oaktadt den lifliga ämnesomsättningen
samlar sig vid tillgång på riklig näring under huden och omkring inelfvorna ganska
mycket fett, men under flera dagars hunger fortäres det samma åter fullständigt.
Likväl fördraga foglarne att hungra längre tid än däggdjuren. Äfven fogelns af viljan
beroende rörelser försiggå hastigare och äro mera uthålliga, hans muskler äro i sjelfva
verket tätare och fastare, mera retbara och kraftigare i sina sammandragningar än
hos andra djur. Alla andra djur, som förmå röra sig i luften, flaxa eller surra:
endast foglarne flyga. Dertill sättas de i stånd genom sina vingars bildning. Alla
fjädrarna i dessa ligga likt taktegel öfver hvar andra och äro böjda så, att vingen
erhåller en liten ihålig utbugtning uppåt. Lyftas vingarne, så glesnar förbindelsen
mellan de särskilda vingpennorna, och luften kan stryka igenom mellan fjädrarna;
nedtryckas de åter, sluta sig fjädrarnas fan så tätt tillhopa, att vingarne förmå sätta
ett betydligt motstånd mot luften. Vid hvarje vingslag måste fogeln derför höja sig,
och som vingen dervid röres framifrån bakåt och uppifrån nedåt, drifves fogeln
samtidigt framåt. Stjerten tjenar såsom styre, upplyftes något, då fogeln höjer sig,
nedböjes deremot, dä fogeln sänker sig, och vrides vid vändningar. Vingens hvälfning
betingar äfven, att fogeln för sin flygt behöfver motvind, ty det framifrån kommande
luftdraget uppfyller vingarne och lyfter dem, hvaremot medvind gör fjädrarnas
sammanhang lösare, nedtrycker vingarne och i allmänhet inskränker och hämmar rörelsen.
Flygtens hastighet och det sätt, hvarpå den utföres, står i närmaste förbindelse med
vingarnes gestalt och fjädrarnas beskaffenhet. Långa, smala, skarpt tillspetsade vingar
med styfva pennor och i kroppsbeklädnaden korta fjädrar åstadkomma en snabb flygt,
korta, breda, trubbiga vingar och lucker befjädring deremot en långsam flygt. En
jemförelsevis bred och lång stjert möjliggör tvära och skarpa vändningar; stora,
afrundade och breda vingar tillåta ett långvarigare sväfvande o. s. v. – Vanligen äro
de foglar, som flyga väl, mer eller mindre oskickliga i att gå, ehuru äfven bland dem
några med lätthet röra sig springande. Icke få medlemmar af klassen röra sig med
skicklighet i vattnet, utöfva simmande sin hufvudsakliga verksamhet, ro fram på
vattenytan och dyka ned i djupet. Hvarje fogel simmar, om han kastas i vattnet, och
simfärdigheten inskränkes icke heller uteslutande till de egentliga simfoglarne. Ännu
en foglarnes färdighet är anmärkningsvärd: många klättra och göra detta alldeles
utmärkt. Härtill använda de företrädesvis fötterna, men derjemte äfven näbb och
stjert, stundom till och med vingarne. En särdeles begåfning hos foglarne röjer sig
i deras högljudda, fulltoniga och rena stämma. Visserligen finnas många foglar, för
hvilka endast några få toner stå till buds eller hvilka endast låta höra obehagligt
skrikande, gälla läten, men flertalet eger en i hög grad böjlig och klangfull stämma:
alldeles stumma foglar känner man icke. Deras stämma tillåter dem en rikhaltigt
skiftande mängd af uttryck och en behaglig sång. Närmare iakttagelse lär, att
foglarne för olika känslor, intryck och begrepp låta höra särskilda ljud, hvilka man utan
öfverdrift kan tillskrifva betydelsen af ord, alldenstund djuren icke allenast sins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
