- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
xv

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talagalahöns, trappvaktlar, hönsgäss m. fl. På Papuaöarna lefva lorier, dvergkakaduor,
paradisfoglar i vidsträcktaste bemärkelse, krondufvor m. fl. Nya Zeeland utmärker
sig för sina nestor- och nattpapegojor, snäppstrutsen o. s. v. De oceaniska öarna
slutligen herbergera egendomliga papegojor, dufvor, finkar och åtskilliga arter
penseltungade. Antager man hela områdets artantal till tusen, så kommer en art på
hvarje 180:e geografisk qvadratmil. – Icke vstort rikare på arter än gamla verldens
nordliga område är motsvarande område i nya verlden eller Nordamerika från
Panamánäset till Ishafvet. Foglar, som äro betecknande för detta område, äro
blåsångare (Sialis, af näktergalarnes familj), härmtrastar, gröntrastar (Vireonidæ, af
sångarnes falang), sparffinkar och deras familj, blåskrikor, kalkoner m. fl. Arternas
antal beräknas till 660, så att en art kan räknas på hvarje 560:e geografisk qvadratmil.
– Det sydamerikanska området står slutligen, hvad antalet på det samma
lefvande fogelarter beträffar, må hända främst bland alla, öfverträffar äfven i formernas
egendomlighet hvarje annat område och stannar endast något efter för det indiska
området i anseende till den relativa rikedomen af sin fogelverld. Sclater uppskattar
artantalet af de i det samma lefvande foglar till 2250, hvaraf följer, att en fogelart
finnes på hvarje 170:e geografisk qvadratmil. Minst åtta eller nio merendels artrika
familjer uppträda uteslutande i detta område; en hel flock, nemligen kolibrispitarne,
är företrädesvis hemma härstädes, ty blott mycket få af dess ovanligt talrika arter
tillhöra den norra delen af den vestra jordhalfvan, och man är derför berättigad att
betrakta denna flock såsom sydamerikansk. Området är särdeles rikt på betecknande
arter. I södra Amerika lefva: araraer, viggstjertpapegojor, grönpapegojor, pepparätare,
glansfoglar (Galbulidæ) och skägg-gökar (Bucconidæ tillhörande samma spit-afdelning),
flotthackare, hälgökar, motmoter, todier, fettfoglar, tandhökar, sparfhökornar, sväfglador,
svalstjertglador, hakglador (Hamirostrum, hafsörnlika foglar), urubitinga (Hypomorplinus,
ett höklikt slägte), gamfalkar, kam-, kungs- och korpgamar, tyranner, manakin-foglar,
klockfoglar, eldögonfoglar, ugnfoglar och hela deras flock, mjukstjerthackspettar
(Picumnidæ, motsvarande våra göktytor, men med mera hackspettlik näbb),
träd-, hocko-, schaku- och gumphöns, nanduer, solhägrar, fältstorkar, värnfoglar,
åtskilliga simfoglar m. m. – Det framgår af denna skildring, att på jordens östra
halfva lefva omkring 4300 och på dess vestra omkring 3000 fogelarter. Dessa tal
äro likväl endast ungefärliga och öfverensstämma icke heller med andra fogelkännares
beräkningar. Gray anför 1871 icke mindre än 11,162, Wallace 1876 deremot
10,200 arter, men hvarken den ene eller den andre förmår gå i god för rigtigheten
af sina uppgifter. Sannolikt beräkna vi ännu allt jemt antalet för högt, om vi
antaga de nu lefvande fogelarterna utgöra 9000.

-

Fogeln genomlefver en kort barndom, men har en lång ungdomstid, om också
icke i förhållande till den ålder han uppnår. De, som strax efter födelsen lemna
boet, komma till verlden dunbeklädda och med utbildade sinnen, de, som stanna i
boet, födas nakna och blinda; de förra göra ett särdeles behagligt intryck, emedan
de till viss grad äro färdiga foglar, de senare väcka uppmärksamhet genom sitt
obetydliga och fula utseende. För ungarnes vidare utveckling, till dess de kunna flyga,
tages en olika lång tid i anspråk. De mindre arterna bland foglar med nakna ungar
äro flygfärdiga tre veckor efter kläckningen, de större behöfva flera månader, innan
de kunna flyga, några till och med flera år, innan de i allo ernått samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free