Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KUNGSFOGLAR. LÖFSANGARE. 20’
tjocka väggar och står så undandoldt som möjligt på spetsen af långa gran- eller
tallgrenar, mellan täta qvistar och barr och på lågt nedhängande grenar, som helt
och hållet eller till en del omgifvas af byggnadsämnenas första lager. Honan
erhåller ytterst sällan någon hjelp af hannen, vare sig vid anskaffandet af
byggnadsämnen eller vid byggandet af sjelfva boet, och behöfver åtminstone 12, stundom äfven
20 dagar till dettas fulländande. Med mycken skicklighet och delvis under flygt
omvecklar hon först grenarne, fyller derefter mellanrummen och bygger slutligen
väggarna. Det första, tätt sammanvirkade lagret består af barrträdens lafvar och
trädmossa, stundom blandadt med jordmossa och rådjurshår, och erhåller nödig
fasthet medelst insekters larvspånad, som företrädesvis vecklas kring de boet bärande
grenarne. Inuti beklädes boet med en mängd småfogelfjädrar, hvilka allesammans
upptill äro rigtade inåt och vid kanten skjuta fram så långt, att de täcka en del
af öppningen. Den första kullen utgöres af 8 till 10, den andra af 6 till 9 ägg.
Ungarne uppfödas af båda föräldrarne med stor möda, emedan de matas med de
minsta insekter och insektägg. I boet sitta de tätt på eller bredvid hvar andra, så
att detta undan för undan måste utvidgas. En kungsfogelfamilj håller endast kort
tid till sammans, ty de gamla skilja sig snart från ungarne af första kullen eller
förena sig efter den andra med andra familjer. - Födan utgöres af åtskilliga insekter
och deras larver äfvensom af fina frön. Om sommaren förtäras små skalbaggar och
små löfmaskar, om vintern nästan uteslutande insektägg och larver. Vanligen plockas
födan från grenarne mellan barren eller bladen; dervid flaxa de omkring framför ett
uppspanadt byte, men jaga äfven ett flygande. - Kungsfogeln hålles sällan i bur,
emedan det är svårt att anskaffa lämplig föda åt honom och han sjelf är mycket
ömtålig och ofta dör redan vid infångandet. Har han emellertid lyckats vänja sig
vid fångenskapen, kan han uthärda flera år vid noggrann skötsel, och om han får
flyga fritt kring i rummet, inlägger han der icke mindre förtjenst genom bortfångande
af flugorna, än hvad han gör uti skogen genom förtärandet af för träden skadliga
insekter.
Af de egentliga Löfsångarne (Phyllopseustes) förekomma i Sverige tre arter:
den ena, Skogsknettern (Phyllopseustes sibilatrix), med en ljusare och renare
olivgrön färg på ryggen; de båda andra deremot med denna sin gröna färg stötande
i brunt eller grått. Af de sistnämnda har Löfsmygen (Phyllopseustes trochilus)
blekt färgade, Grankäxan (Phyllopseustes abietina) deremot mörkt färgade ben. -
Alla äro de flyttfoglar. Skogsknetterns utbredningsområde sträcker sig från mellersta
Sverige öfver mellersta Europa och vestra Asien; på sina vintertåg besöker han
norra Afrika till Abessinien. Löfsmygen utbreder sig från det nordligaste
Skandinavien och Skottland öfver hela Europa och största delen af Asien samt anträffas om
vintern så väl i Indien som i nästan hela Afrika. Grankäxan går upp till norra
Sverige och till vestra Asien samt utsträcker sin vinterresa till mellersta Afrika.
I Tyskland finnes skogsknettern väl i hvar enda provins, men derför icke i
hvarje trakt, ty hans boningsträd är boken, och han lefver uteslutande, der detta
träd förekommer, och ofantligt talrik der det bildar sammanhängande skogar, mera
sällan der det växer enstaka bland barrskogen; han inskränker sig då stundom till
ett enda träd. Löfsmygen deremot uppträder bokstafligen öfver allt, der han tror
sig kunna erhålla skydd och uppehälle, ehuru han framför andra föredrager vissa
skogar, i synnerhet de som äro blandade med mycket buskar och småskog. Detta är
äfven fallet med grankäxan, ehuru hon icke förgäfves bär detta namn. På många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
