- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
46

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 TRAST-TÄTTINGAR.

sång alla de ljud, som förnimmas i närheten af en gård. Så härmas icke blott
tuppens galande, hönsens kacklande, gässens och ankornas snattrande, kattornas jamande,
hundens skällande och svinens grymtande, utan äfven knarrandet af en dörr,
gnisslandet af en vindflöjel, raspandet af en såg, slamret af en qvarn och hundra andra
slags buller med den största möjliga trohet. Stundom åstadkommes ett formligt
uppror bland husdjuren. Härrntrasten hvisslar åt den sofvande hunden så förvillande
likt dennes herre, att han springer upp och ifrigt börjar söka honom, eller bringar
han en höna till förtviflan genom att efterhärma en ängslig kycklings skrockande,
-eller injagar han skräck och fruktan hos det rädda fjäderfät genom att återgifva
rof-fogelns skri, eller lurar han en förälskad katt genom att återgifva en ömsint kattas
jamande. I fångenskap förlora h armt rast ar ne alldeles icke något af sin begåfning,
tillegna sig tvärt om allehanda toner, ljud och buller, som de på det lustigaste sätt
inblanda i sin välljudande sång. - Födan är af olika slag. Om sommaren bilda
insekter den förnämsta delen, om hösten smörja sig ung och gammal af allehanda bär.
Tvärt emot trastarnes bruk förfölja de gamla härmtrastarne fjärilar, skalbaggar,
myggor och flugor högt upp i luften och bortplocka äfven dylika djur från trädens
löf. I bur vänja de sig vid trastfoder, men äro mera anspråksfulla än våra trastar
och fordra framför allt temligen mycket mjölmask och myrägg. Vid god behandling
bli de utomordentligt tama och förtroliga. En och annan har, enligt amerikanska
forskare, kunnat vänjas att flyga ut och in, andra, som jag sjelf egt, hafva fortplantat
sig i fångenskapen. - Arnerikanerne hafva fattat ett sådant tycke för fogeln, att
cle aldrig förfölja honom för hans kött, tvärt om så mycket som möjligt söka skydda
lionom mot fiender.

*



Familjen Gärdsmyglika (IV o glo dytid ce) innefattar hufvudsakligast småfoglar
med korta vingar och hvilkas grundfärg mer eller mindre stöter i rödt med bruna
tvärstrimmor eller fläckar på vingar och stjert. För öfrigt hafva dessa foglar
jemförelsevis stora fötter och tvär eller rundad, vanligen kort stjert. Deras näbb är
spenslig, ofta lång, och böjd, omärkligt eller blott obetydligt inskuren vid spetsen. -
Hithörande foglar träffas i alla verldsdelar, men förnämligast i Europa, Asien och
Amerika. De bebo buskrika trakter, helst der de hafva rik tillgång på vatten och
så många gömställen som möjligt. I bergstrakterna uppstiga de till trädgränsen,
emot norden gå de inom gränserna för den kalla zonen. De äro icke egentligen
kinkiga, ty öfver allt finna cle platser, som behaga dem, hvarför man ock träffar
dem lika väl midt i skogen som i b}rarnes och städernas trädgårdar, vid stränderna
och på bergsluttningarna. Endast det fria, busklösa fältet undvika de omsorgsfullt.
Alla arter äro lifliga, rörliga och mycket muntra foglar, som flyga illa och derför
aldrig heller flyga långt, men deremot hoppa med synnerlig snabbhet och äro
skickligare än andra tättingar att krypa genom täta busksnår eller hål. Så vidt man vet,
utmärka sig alla genom en mer eller mindre förträfflig sång, och en eller annan
tillhör sitt hemlands bästa sångare; en art, Flageolettfogeln (Cypliorliinus musiciis),
anses till och med såsom den utmärktaste af alla Sångfoglar i Amerikas tropikländer.
Man jemför hans sång med slagen af små glasklockor, hvilka i olika tonarter men
med rigtigt iakttagande af intervallerna långsamt och sakta ljuda ned från
träd-topparne, och man försäkrar, att så klangfulla och likväl milda och ljufva, liksom
öfverjordiska toner hvarken höras annanstädes eller kunna ens tänkas möjliga.
Gärd-smygarnes begåfning förhöjes ytterligare af deras beteende. De äro icke rädda för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free