Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra flocken: Fink-tättingar (Conirostres)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUNGMES AK. 71
midt; men hvad som mest gifver i synnerhet hannen ett egendomligt utseende, är
en skägglik förlängning af fjädrarna på hvardera sidan af kinden, hvilken på hannen,
liksom hans undre stjerttäckfjädrar, är rent svart. Honan har blekare färger: skägget
är blott antydt och hvitt; hennes undre stjerttäckare äro blekt rostgula. Skäggmesen
har en längd af omkring 16 cm., hvaraf dock hälften kommer på stjerten. -
Skäggmesen förekommer uteslutande bland rörväxter, hvilka han endast i nödfall lemnar;
han lefver parvis eller i små familjer och döljer sig så mycket som möjligt, är vig,
liflig och orolig som mesarne och lefver om sommaren af insekter, om vintern äfven
af alla slags gräsfrön, särdeles frön af ror, säf och starr. Boet står omedelbart öfver
marken i starr- eller grästufvor, så att enstaka grässtrån från dessa äro inflätade
mellan de torra gräs- och säf vippor, som bilda dess yttervägg, hvarigenom det
påminner om rörsångarnes bon. - Skäggmesen hålles ofta i bur för sin skönhet och
sitt behagliga väsen. En och annan, dör af längtan efter sin make, och vanligen
medför den enes död äfven den andres. Parets tillgifvenhet yttrar sig vid alla
tillfällen, men i synnerhet under parningstiden, som försätter hannen i ett verkligt
kärleksrus, hvarunder han sluter ögonen, böjer ned hufvudet, breder ut stjerten, derpå
rätar upp sig och utstöter ett besynnerligt surrande ljud, vid hvilket honan kommer
för att smeka honom.
Samma öde, som föregående slägte hos de flesta naturforskare rönt, då det
hänförts till mesarnes familj, har äfven drabbat Pungmesarnes slägte (AegitJialits),
hos hvilket näbben dock endast genom sin ytterligare smalhet skiljer sig från
blod-finkarnes. Den mest bekanta arten är den i sydöstra Europa (dock äfven i södra
Frankrike) och Mindre samt mellersta Asien förekommande Pungmesen (Aegithalus
pendidinus, fig. 30, b) med en färgteckning, som i sina allmänna drag temligen nära
öfverensstämmer med- skäggmesens. I stället för att hafva dennes polisonger är han
svart i pannan vid näbbroten samt på kinder och ögontrakt, ehuru utan någon
förlängning af fjädrarna. Hans kroppslängd är ungefär 12 cm., hvaraf stjerten upptager 5T/2
cm. - Pungmesen klättrar skickligt i grenar och äfven bland rörväxter, håller sig dold
så mycket som möjligt och låter nästan oupphörligt höra sitt högljudda, klingande
»zitt». Ständigt i rörelse, förtär han alla slags insekter, hufvudsakligen sådana som
vistas i säf- och rörsnår, samt deras larver och ägg. Om vintern nöjer han sig äfven
med frön af rör- och sumpväxter. - Pungmesen är en af de yppersta mästare vi
känna i konsten att bygga bo. Boet är ett utmärkt konstverk, endast fäst vid öfre
änden och således liksom väfvarefoglarnes fritt nedhängande, i de flesta fall öfver
vattnet. Båda makarne arbeta lika ifrigt på det samma, och man skulle knappt
kunna tro, att en såclan byggnad kunde fulländas på mindre än fjorton dagar.
»Hvad arbetets gång beträffar», berättar B aidamus, »lindar fogeln nästan alltid
ull, mera sällan getragg och varg- eller hundhår eller bast- och hamptråclar kring
en tunn, nedhängande qvist, merendels en sådan som några centimeter nedanför den
öfre onilindningspunkten klyfver sig i en eller flera smärre qvistar. Mellan dessa
anläggas sidoväggarna, som i dem finna sitt stöd. Fogeln fortsätter så länge sin
filtväfnad, till dess de utöfver småqvistarnes spetsar nedhängande sidoväggarna
nedtill kunna sammandragas och bilda ett platt golf. Boet har nu formen af en liten
korg med platt kant, öppen på båda sidor, och sådana bon har man förr betraktat
såsom hannens särskilda bon. Derefter fortsätta foglarne med att genom filtväfnad
förstärka boets yttre botten. Det använda materialet utgöres af poppel- eller
videull med invirkade basttrådar, ull och hår; fröullen hoprullas med spott och hoptofvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
