- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
137

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAJOR. KÅKOK. 137

eller andra höga byggnader, i hvilkas murar hon erhåller passande häckningsställen.
Dessutom anträffas hon i löfskog, särdeles skogsdungar, som innehålla ihåliga träd.
- Kajan är en munter, liflig, qvick och klok fogel, som under alla omständigheter
vet bevara sitt goda lynne och upplifvar den trakt hon bebor. Hennes flygt är så
lätt och kostar henne så föga ansträngning, att hon rätt ofta söker sitt nöje i att
utföra alla slags djerfva vändningar, stiger och sänker sig utan mål eller anledning
och utför de mångfaldigaste och behagligaste rörelser i luften. - I valet af föda
öfverensstämmer kajan med råkan. Insekter af alla slag, snäckor och maskar bilda
utan tvifvel hennes förnämsta näring. Insekterna plockar hon på fält och ängar
eller på de större husdjurens rygg; åkerarbetaren följer hon förtroendefullt och
skrider efter plogen. På gatorna genomletar hon spillningen och framfor husen affallet
från hushållen. Råttor fångar hon skickligt, men icke mindre qvickt griper hon
äfven unga foglar, och ägg tillhöra hennes älsklingsrätter. Gerna förtär hon äfven
växtämnen, särdeles sädeskorn, sädens bladspetsar, rotknölar, groende eller späda
grönsaker, frukter, bär och dylikt och kan derför göra märkbar skada i trädgårdar;
i Ryssland plundrar hon äfven sädesstackarna och logarne. För min del skulle jag
trots allt detta dock hålla före, att den nytta hon gör på fält och aug allra minst
ersätter, om icke öfverstiger den af henne förorsakade skadan. -. På senhösten
lemnar oss kajan i sällskap med råkan och uppträder samtidigt med henne åter i
hemlandet; icke så få öfvervintra likväl äfven i Tyskland, såsom ock stundom i södra
Sverige, företrädesvis i sjöstäderna. Ej heller lemna alla kajor Ryssland och
Sibirien, då vintern inträder, huru sträng han än må vara. Vinterresan utsträckes till
nordvestra Afrika, nordvestra Asien och Indien. Så snart våren åter hunnit inträda
i sitt fulla välde, hafva alla par inflyttat på sina gamla vanliga häckningsplatser,
och här råder det rörligaste lif. Enstaka kajor bygga bo bland råkorna, men det
stora flertalet bygger likväl i byggnader. I dem erhåller hvarje hål i muren sina
invånare, ja, vanligen finnas flera gäster än boningar; derför uppstår mycken strid
om en passande häckningsplats, och hvarje bobyggancle kaja söker efter bästa förmåga
tillgodogöra sig fördelar på de öfrigas bekostnad. Sjelfva boet är af något olika
beskaffenhet allt efter platsen, men utgör vanligen endast en dålig byggnad af halm
och risqvistar, fodrad med hö, hår och fjädrar. Äggen äro 4 till 6; ungarne
uppfödas med insekter och kryp och älskas ömt af föräldrarne, hvilka i nödfall försvara
dem med största mod. .- Ingen af de kråklika foglarne hålles oftare i fångenskap
än kajan, hvars muntra väsen, qvickhet och klokhet samt tillgifvenhet för sin egare
i förening med hennes oförargliga beteende och härmningsgåfva skaffa henne många

vänner.

*



De med åldern bortfallande näsborsten och de så att säga sönderslitna fjädrarna
på strupen - hvilka äro rundade, med spridda, ej sammanhängande strålar, så att
hvarje fjäder i naturliga läget ej synes särskild - hafva gifvit anledning att till ett
eget slägte (Tryp an o c or a x) hänföra den från sydligaste delen af Sverige öfver
Europa och södra Sibirien bort åt Afghanistan och Kaschmir utbredda Råkan
(Try-jpanocorax frugilegus, fig. 59, c), för öfrigt en af de foglar, som under sina
flyttningar esomoftast råka på villovägar och taga norr för söder, hvarvid hon kan visa
sig ända upp i Lappland. Eljest äro fruktbara slätter med löfträdsdungar hennes
egentliga uppehållsplatser. I bergstrakter häckar hon icke. En skogsdunge af ringa
omfång men med höga trädstammar utgör häckningsplats och medelpunkt för ett
visst, ofta ganska betydligt antal af dessa foglar, hvilka härifrån sprida sig öfver de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free