Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
KRÅKTÄTTINGAR.
angränsande fälten. - Råkans längd utgör 47 till 50 cm., hvaraf stjerten upptager
19 cm. Den gamla fogelns fjäderdrägt är likformigt purpurblåsvart, den unga
fogelns matt svart. Den senare skiljer sig från den förra äfven genom sitt befjädrade
ansigte. - Der råkan slår upp sina bopålar och mot menniskans försök att
fördrifva henne sätter det mest hårdnackade motstånd, i trädgårdar och parker under
häckningstiden nedsmutsar alla gångar på det mest afskyvärda sätt eller i träden i
närheten af boningarna nästan bedöfvar hörselorganen genom sitt eviga skrikande,
kan hon bli ytterst obehaglig/ Då och då kan hon väl äfven döda en liten hare
eller öfverrumpla en ung, trött rapphöna, dessutom kan hon förarga landtmannen
genom bortplockande af sädeskorn eller trädgårdsmästaren genom att stjäla
mognande frukt, men just denna samma fogel betalar tusenfalt hvarje skada som han
utöfvar. Han är en den bästa utrotare af ållonborrarne, af dessas larver och af
sniglar samt derjemte den bästa råttjägare. Råkan plockar andra insektlarver likasom
ållonborrarnes larver och daggmaskar antingen på den nyplöjda åkern efter plogen
eller framdragande dem med näbben ur jorden. Hennes fina lukt tyckes ofelbart
angifva för henne närvaron af en dylik larv, och då borrar hon så länge i jorden, till
dess hon fått tag i sitt byte. I England har man gjort den erfarenheten, att på
trakter, der verkligen alla råkor blifvit utrotade, flera år efter hvar andra skördarne
slogo fel, och mun är nu klok nog att skona foglarne. - Då häckningstiden nalkas,
samlas tusentals af dessa svarta foglar på ett temligen litet område, företrädesvis i
någon dunge på fält eller äng. Par bor bredvid par; i ett enda träd stå 15 till 20 bon,
öfver hufvud så många som kunna fa plats. Hvarje par tvistar och kifvas med sitt
grannpar om byggnadsmaterialet, och det ena stjäl från det andra icke blott detta,
utan. till och med hela boet. Ett oafbrutet kraxande och skrikande uppfyller
trakten, och ett svart moln af råkor fördunklar himmelen i närheten af dessa
boningsplatser. Slutligen inträder en smula lugn. Hvarje hona har lagt sina 4 till 5 ägg,
som hon rufvar. Men snart utkläckas ungarne, och nu fördubblas eller tredubblas
oväsendet, ty dessa skrika efter föda på ett lika ljudeligt som obehagligt sätt.
Endast under natten förstummas skriket, men blott för att å nyo börja redan före
dagens ingång och oafbrutet fortsättas till långt efter solnedgången. Den som nalkas
en sådan råk-koloni, blir snart lika hvitmenad som marken rundt omkring den samma,
hvilken till följd af det ur bona fallande regnet af spillningsämnen är afskyvärd att
skåda. Härtill kommer dessa foglars redan omtalade envishet. De låta icke så lätt
fördrifva sig. Man kan från dem taga ägg och ungar, man kan bortskjuta så många
man vill - ingenting hjelper, de återkomma lika fullt. - Huru stora de flockar än
äro, hvilka befolka dessa kolonier, kunna de likväl icke mäta sig med de massor,
som samla sig för att till sammans anträda vinterfärden. Tusental sälla sig till
tusental, och skarorna växa ju mera desto längre resan varar. De förstärkas dessutom
icke blott af råkorna sjelfva, utan äfven af kajorna. I södra Europa eller i norra
Afrika ser man likväl sällan så stora skaror af råkor som i Tyskland. Föda synes
tryta dem i södern. Moseskällorna i närheten af Suez omgifvas af palmer, som af
de svarta vintergästerna väljas till soiplatser. Här fann jag en gång marken betäckt
af döda råkor, hundratals lik bredvid hvar andra. Alla hade de hungrat i hjel. -
I fångenskap är råkan mindre underhållande och nöjsam och hålles derför mera sällan
i bur än korpen och kajan.
Det största slägtet inom familjen är Kråkslägtet (Corvus), af hvilket två arter
hos oss äro allt för väl bekanta för att behöfva någon egentlig beskrifning. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
