Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje flocken: Kråktättingar (Coliomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAKÅDISFOGLAK. 145
halsens öfra sidor äro mörkgula; pannan, hufvudets sidor, ö rontrakten, hakan och
strupen djupt guldgröna, tyglarne svartgrönaktiga; de öfriga delarne, vingar och stjert
mörkt kanelbruna, hvilken färg i trakten af kräfvan mörknar till svartbmnt; de
långa fjäderknippena på bröstets sidor hög-orangegula, mot den upprispade änden
öfvergående i gråhvitt; tle kortare, styfva fjädrarna i midten af knippenas rotdel
djupt kastaniebruna. Honan saknar alla förlängda fjädrar och hennes färg är dystrare,
på öfversidan brunaktigt blekgrå, på strupen gråviolett, på buken blekgul. Hittills
har man endast funnit denna fogel på Aruöarna. - Papuaparadis fogeln, som
vid Dorei kallas Mambefoor, eljest äfven Tsiankar och Vumbi (Paradisea
pa-puana), är märkbart mindre än föregående och bebor enligt Rosenberg Nya
Guineas nordliga halfö äfvensom Mysol och Jobie i mängd, men tyckes bli mera sällsynt
längre åt öster. -. Röd- eller Blodparadisfogeln, de inföddes Sebum
(Paradisea nibra), är ännu mindre och hittills endast funnen på öarna Vaigiu och
Ba-tanta.
Paradisfogeln är i ständig rörelse och flyger från träd till träd, stannar aldrig
länge på samma qvist och döljer sig i de lummigaste och tätaste trädtopparne vid
minsta buller. Redan före solens uppgång är han vaken och sysselsatt med att söka
sin föda, som utgöres af frukter och insekter. Om aftonen samla sig dessa foglar i små
flockar for att tillbringa natten i toppen af något högt träd. Parningstiden beror
af monsunen. På Nya Guineas östra och norra kust infaller denna i maj, på vestra
kusten och på Mysol i november. I små flockar af tio till tjugu stycken, hvilka af
infödingarne kallas danssällskap, samla sig hannarne vid denna tid i vissa,
vanligen mycket höga skogsträd med utbredda grenar och tunt löf verk, flyga i stark
upphetsning från gren till gren, sträcka på halsarne, lyfta och skaka på vingarne,
vrida stjerten hit och dit, öppna och sluta fjäderbuskarne på kroppens sidor och låta
höra ett egendomligt qväkande ljud, vid hvilket honorna infinna sig. Bo och ägg
äro ännu obekanta. Enligt Rosenberg rufva foglarne icke i fristående bon, utan i
grenhåligheter i de högsta skogsträden, hvilka äro otillgängliga äfven för de yppersta
klättrare. - Bennett har utförligt beskrifvit fogelns uppförande i fångenskap.
Paradis-fogelns rörelser äro lätta, lekande och behagliga; skälmskt och utmanande blickar
han omkring sig och rör sig dansande, då en besökare nalkas hans bur, ty han är
mycket behagsjuk och synes eftersträfva beundran. Han tål icke den minsta
Orenlighet på sina fjädrar, badar sig dagligen två gånger och utbreder ofta vingar och stjert
for att öfverse sin praktfulla skrud. Sannolikt är det blott af fåfänga, för att skona
sina fjädrar, som han så sällan kommer ned på marken. I synnerhet på morgonen
söker han utveckla hela sin prakt och sysslar då med att bringa sina fjädrar i
ordning. De vackra sidofjädrarna utbredas och dragas sakta genom näbben, de korta
vingarne utvecklas så mycket som möjligt och skakas dallrande. Stundom
upplyfter han de präktiga, långa fjädrarna, ’hvilka tyckas sväfva som fjun i luften.
Sedan han hållit på härmed en stund, rör han sig med hastiga hopp och
vändningar upp och ned. Fåfänga och förtjusning öfver sin egen skönhet uttryckas
i hela hans beteende. Han betraktar sig omvexlande från topp till tå och gifver
till känna sina känslor genom kraxande ljud. Efter hvarje särskild utveckling af
prakten synes det honom nödigt att på nytt ordna fjädrarna; han ledsnar ej vid
detta arbete och kråmar sig oupphörligt som ett kokett fruntimmer. Hans
behagsjuka af bry tes endast af hungern. Solstrålarne tyckas vara honom högeligen
obehagliga; också söker han så mycket som möjligt undandraga sig dem. - En kines
afmålade B en n etts skyddsling. Då bilden hölls framfor fogeln, igenkände han den
Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
