Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde flocken: Klättraretättingar (Certhiomorphæ) - Femte flocken: Honungssugaretättingar (Cinnyrimorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en frukt och bära den till ett annat träd i närheten, i hvilket de anbringat ett litet
hål, hvari frukten kan fästas, lägga den i detta, fasthålla den med framtårna, hacka*,
upp den och äta kärnan. Derefter låta de skalet falla till marken och hemta sig en
annan frukt, som bearbetas på samma sätt. Så fortsätta de ofta hela timmar, ja hela
dagar. Hasselnötter och frukter af lind och lönn behandlas på samma sätt. Det
kostar visserligen ansträngning att bryta upp en hasselnöts hårda skal, men desto
lättare affärdas lind-, lönn- och bokfrukterna. Det ser rätt sällsamt ut, då hon bär
bort frukten. Detta sker alltid ined näbben, som för att kunna omfatta en hasselnöt
måste uppspärras betydligt. Nötväckans förrådskammare utgöres allt efter
omständigheterna ömsom af en spricka i ett träd, ömsom af någon, annan springa, stundom
ligger den till och med i ett hustak. Hon sammanför emellertid icke särdeles många
frukter på ett ställe, utan stoppar dem än här än der, sannolikt för att förekomma
hela skördens förstörande på en gång. Halmtaket på en bondstuga fick en gång tjena
till fruktkammare åt en nötväcka.» - Boet står alltid i någon ihålighet, regelbundet
i träd, endast undantagsvis i murar eller klippor. Synnerligen gerna använder den
kloka fogeln mäster hackspetts timrade boningar till sin barnkammare, men tycker
icke om, att ingången är större än nödigt, och tillsmetar den derför så när som på
ett litet hål, tillräckligt stort att tillåta honom krypa ut och in. Honan rlifvar ensam
äggen 13-14 dagar, men ungarne uppfödas gemensamt af båda föräldrarne med
insekter, hufvudsakligen larver; de växa hastigt, men hålla sig ännu länge hos de
gamla, som mata dem, varna dem för faror och undervisa dem. Först efter
rugg-ningen fördelar sig familjen. - Nötväcka n tyckes lätt trösta sig öfver förlusten af
sin frihet, tager utan vidare omständigheter emot föda, har inga stora anspråk och
bevarar äfven i buren sitt behagliga väsende samt kommer väl öfverens med andra
foglar. Hennes oroliga lynne och outtröttliga arbetsifver kunna emellertid göra hemie
otreflig.
I sydöstra Europa och i Syrien lefver en annan art, Klippnötväckan (Sitta
syriaca), som i sitt lefnadssätt förhåller sig till de föregående ungefär som
mur-kryparen förhåller sig till trädkryparen och för öfrigt utmärker sig genom en högre
utvecklad byggnadsdrift.
Femte flocken: Honungssugaretättingar (Cinnyrimorphæ).
Liksom de egentliga honungsfoglarne, hvilka dock tillhöra spitarnes ordning,
utmärka sig dessa tättingar genom sin långa, utsträckbara, rörformiga tunga. De
flesta hithörande foglar hafva en lång, spenslig och böjd näbb. Från den föregående
falangens foglar skiljas de lätt äfven till det yttre genom sina kortare tår, af hvilka
de främre ej äro vid roten hoptryckta, de båda sidotårna ungefär lika långa och den
inre af dessa alldeles fri från mellantån. Alla tillhöra de varma trakterna, i
synnerhet i gamla verlden och Australien; tropiska delen af Amerika hyser dock en.
familj. Deras föda utgöres af insekter och blomsaft. S un de vall har fördelat dem
på fem familjer, af hvilka två hafva 9, tre deremot 10 handpennor i sina vingar.
Till de förra höra den amerikanska familjen af Sockerfoglar (Arbelorhinidae) och
den polynesiska Drepanidfamiljen, af hvilken den på Sandwichsöarna s. k. Akai
earoa eller Heoro taire (Drepanis coccinea), glänsande röd med svarta vingar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
