Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första flocken: Lärketättingar (Holaspideæ*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 L ASKE TÅT TING AR.
allt mer och mer och är numera en regelbunden företeelse i norra Skandinavien. I
Finnmarken och norska Lappland lefver hon enligt mina iakttagelser ingalunda på
de högre bergen, utan förekommer från hafskusten endast till en höjd af 150 meter
och finnes här på stenig mark i de menniskotommaste vildmarkerna lika väl som i
boningarnas omedelbara närhet. På sin vinterresa besöker hon numera regelbundet
Tyskland, särdeles Östersjökusten, och detta tyckes oftare än förr vara fallet sedan
hon nedsatt sig i Finnmarken. De vandrande skarorna måste utan tvifvel hvarje
år resa genom södra Skandinavien, om ock få derstädes iakttagits, och äfven torde
de vida oftare än man tror uppträda i det inre af Tyskland men sannolikt flyga
från berg till berg och derför undgå att blifva uppmärksammade. Huru långt åt
söder eller sydvest de gå om vintern, är ännu icke fullt säkert afgjordt. - Till sitt
väsende och uppförande har sandlärkan en sådan likhet med sånglärkan, att jag icke
kunnat finna någon väsentlig skilnad. Fångna sandlärkor äro mycket täcka äfven i
en liten bur, men ännu behagligare i en stor sällskapsbur; de komma icke blott väl
öfverens med andra foglar, utan tyckas till och med njuta af deras sällskap, samt
uthärda flera år.
#
Bland de Egentliga lärkorna (Alauda) märka vi först Sånglärkan (Alauda
arvens-is, fig. 71, a) med en längd af 18 cm., hvaraf stjerten upptager 7 cm., ofvan
gråaktig, svartfläckig. Stjertpennorna äro brunsvarta, utåt med blekbruna kanter,
men. de yttersta fjädrarna hvita med bred, svart, inre kant, som på hvardera sidans
andra stjertpenna räcker inåt till skaftet. - Sånglärkans hemland omfattar hela>
Europa och hela mellersta Asien, i förra verldsdelen från norra Norge och norra
Ryssland, i den senare från den sydliga skogsgränsen intill gränsbergen. Om
vintern vandrar hon till norra Afrika och södra Indien. - Hos oss gäller sånglärkan
såsom ett af vårens förebud, ty hon infinner sig vid tiden för snösmältningen, stundom
redan i februari, har ofta i slutet af denna månad intagit sina boplatser, pä
hvilka-hon stannar under hela sommaren, och anträder först på senhösten sin vinterresa,
som för henne till södra Europa, allra längst till norra Afrika. Strax efter sin
ankomst låter lärkan höra sin allmänt kända sång, hvarmed hon upplifvar fält och aug
så väl på slättbygden och i kulliga nejder som till och med i icke allt för sänka
sumptrakter, och denna sång fortsattes så länge rufningstiden varar. Hon sjunger
från inorgongi^ningen till aftonskymningen och höjer sig dervid gång på gång från
marken. Med nästan darrande vingslag stiger hon allt högre, stundom högre än
våra blickar gå, och allt under sång, mera uthållig än någon annan fogels,
beskrifver hon vidsträckta skruflinier i luften men återvänder sedan till midt öfver
utgångspunkten, sänker sig mer och mer, störtar derpå ined indragna vingar som
en sten nedåt, utbreder åter vingarne tätt ofvan marken och sätter sig slutligen
i närheten af boet. Sången består visserligen endast af några få klara, rena och
starka toner, men eger en oändlig mängd strofer, som föredragas än drillande, än,
hvirflande, än skarpt hvisslande, och af olika sångare förändras på mångfaldigt sättr
af en och annan mästersångare till och med riktas med efterhärmade bitar ur andra
foglars sång. Till och med honorna qvittra, och redan de unga, först för några
veckor sedan ur boet utflugna hannarne pröfva sin strupe. - Endast under
flyttningstiden och i vinterherbergena lefver sånglärkan fredligt till sammans med andra af
sin art. Under häckningstiden strida hannarne med hvar andra, så ofta de mötas,
ofta ganska hårdnackadt. Båda kämparne gripa tag i och lugga hvar andra, men
icke sällan tillkommer en tredje hanne, och då tumla alla tre gemensamt ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
