Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19:2 PAPEGOJOR.
tala. Man må dock icke missförstå mig; jag menar naturligtvis icke, att de dervid
förstå meningen af de ord de eftersäga eller äro i stånd att uppfinna och framställa
en sats, utan jag påstår endast, att de vid lämpligt tillfälle använda de inlärda
orden på rigtigt sätt, såsom t. ex. att de, då de blifvit ordentligt undervisade, på
morgonen helsa bekanta med ett passande »god morgon», men icke säga »god afton».
De förbinda alltså ett begrepp med de af dem inlärda orden och satsfragmenten så
till vida, att de minnas vid hvilket tillfälle eller vid hvilken tid på dagen de lärt
sig dem och sedan använda dem vid ett likartadt tillfälle eller samma tid. De
ifrågavarande orden äro för dem tydligen blotta ljudartikulationer, och ett barn, som lär
sig tala, förfar till en början på alldeles samma sätt, men detta förvärfvar med tiden
insigten i sjelfva ordens begrepp, hvilket för alltid förmenas papegojan.
Med undantag af Europa bebo papegojorna alla verldsdelar. Af de 355 arter,
som år 1868 anfördes af Finsen, lefva 142 i Amerika, 85 på Papuöarna och
Mo-luckerna, 60 i Australien, 30 i Polynesien, 25 i Afrika och 19 i södra Asien med
inbegrepp af Sundaöarna. Nyare upptäckter hafva ökat de kända arternas antal med
några och tjugu, men knappt förändrat fördelningens proportioner. Det stora
flertalet tillhör det heta jordbältet: af de 355 arterna öfverskrida endast 8 kräftans cch
62 stenbockens vändkrets. En amerikansk art utbreder sig åt norr till 43° nordlig
bredd, en annan anträffas på södra halfklotet ämiu i Eldslandets »hemska ödemarken
vid 53° sydlig bredd; bredstjertpapegojor finnas till och med på Macquariöarna på
.52° sydlig bredd. I gamla’verlden öfverskrida de föga eller alldeles icke den heta
zonens gränser, i vestra Afrika gå de knappt utöfver 16° nordlig bredd, i östra
Afrika finnas de efter min erfarenhet icke norr om 15° nordlig bredd, medan de i
verldsdelens södra hälft aflägsna sig längre frän eqvatorn. I Asien förekomma några
arter äfven i den tempererade zonen. I allmänhet äro de bundna vid skogarne,
ehuru ingalunda uteslutande inskränkta till dem, ty några arter bebo äfven de
trädlösa slätterna, t. ex. stepperna, och andra uppstiga i Anderna öfver trädregionen ända
till 3500 meters höjd öfver hafvet. I nordöstra Afrika har jag gjort den
egendomliga iakttagelsen, att de så godt som uteslutande förekomma der äfven aporna lefva,
så att de på sätt och vis måste betraktas såsom dessas oskiljaktiga sällskapare. Ju
mera storartade skogarne äro, d. v. s. ju rikare växtverlden är, desto talrikare
förekomma de. »Papegojorna», säger prinsen af Wied, »utgöra i de tropiska skogarne
en stor, jag skulle vilja säga största, delen af dessas befjädrade invånare.» Det
samma gäller för Australien, för många trakter af Indien och delvis äfven för Afrika.
Derstädes uppträda de lika talrikt som i våra länder kråkorna och äro lika allmänna
som sparfvarne hos oss. Och de förstå att göra sig bemärkta. De smycka skogarne
och låta dem genljuda af sitt skrik. »Papegojorna», säger prinsen af Wied,
»försköna de tropiska skogarnes mörka skuggor med den slösande prakten hos sin
färgrika fjäderdrägt.» »Det är omöjligt», försäkrar Gould, »att beskrifva den
förtrollande anblick, som vissa papegojor, särdeles de högrödt färgade arterna, förete,
då deras skaror tumla omkring bland Australiens silfverbladiga acacior. Deras
härliga fjäderdrägt afsticker på ett beundransvärdt sätt mot omgifningen.» »Kakaduorna»,
utropar Mitchell med hänryckning, »förvandla de höjder, på hvilka de lefva, till
clen yppigaste lycksalighets fält.» »Jag har sett trädgrenar», berättar Audubon,
»så fullkomligt som någonsin möjligt täckta af dem.» »Morgon och afton», bekräftar
Schomburgk, »ser man papegojornas oräkneliga mängd draga fram på betydlig
höjd under odrägligt skrik. En eftermiddag såg jag en dylik jetteskara sänka sig
ned på strandens träd; qvistarne böjde sig djupt ned under foglarnes tyngd.» Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
