- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
242

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24:2 HACKSPETTAR,

hufvud kommer det att nästan se ut som då man hastigt för fram och åter ett
glödande kol. Medan spelkråkan trummar, är hon långt mindre skygg än eljest, och
jag har flera gånger kunnat smyga mig under trädet, på hvilket hon frambragt detta
buller, för att rigtigt noga iakttaga henne. Honan infinner sig vid trumningen,
hvilken jag sjelf hört en fjerdedels mil, och svarar stundom med ett ’klyk, klyk, klyk1.
Hannen fortfar ännu att trumma, då honan redan räfvar.» - I början af april träffar
spelkråkan anstalter for boet. »Detta anbringar hon uti ett i kärnan murket träd, der
ett qvisthål eller en afbruten, inuti murken gren finnes. Här börjar honan sitt arbete.
Först öppnar eller utvidgar hon ingången utifrån till dess att denna tillåter henne
att krypa ut och in. Derefter börjar hon urhålka det inre af trädet, hvilket sker
med en synnerlig skicklighet och ifver. Denna urhålkning faller sig mycket svår af
den anledning, att spelkråkan icke har tillräcklig plats för sina slag. Jag har ofta
iakttagit henne under detta arbete. Mången gång har hon så föga utrymme, att
hon kan måtta slaget på ett afstånd af endast två cm. Då ljuda slagen doft, och de
spåner hon lösgör och utkastar äro mycket små. Men har hon fått något större
utrymme, lösgör hon långt större spåner. På en föga murken tall, i hvilken en
spelkråka anlade sitt bo, voro de största spånerna, som lösgjordes, 15 cm. långa och
o cm. brecla. Honan arbetar på boet endast under förmiddagstimmarne, om
eftermiddagen söker hon föda. Har hålan slutligen efter mycket besvär och ett tio till
fjorton dagars arbete blifvit färdig i det inre, så har den, mätt från ingångens
undersida, ett djup af inemot 40 cm. och en genomskärning af 15 cm., stundom några cm.
mera, stundom mindre. Invändigt är den så slät, att ingenstädes en spån skjuter
fram. Bottnen täckes af fina träspåner. På dessa läggas regelbundet vid midten af
april 3 till 4, mera sällan 5 och ännu mera sällan 6 jemförelsevis små ägg.» Hannen
aflöser honan vid rufningen, men den tid då detta sker är icke noga bestämd. De
nykläckta ungarne äro högst oformliga och beklädas endast på öfverkroppen helt
sparsamt med svartgrått dun; deras hufvud synes mycket stort och deras näbb
oproportionerligt tjock. De gamla visa sig mycket bekymrade, om man nalkas deras afkomma,
och utstöta egendomligt klagande läten. I likhet med nästan alla foglar äro de i
boets närhet långt mindre skygga än eljest och lemna för un garn es skull sin egen
säkerhet ur sigte, hvilket de aldrig göra vid andra tider. - Vid lämplig vård lyckas
det att bibehålla ur boet tagna spelkråkor en längre tid vid lif och tämja dem till

en viss grad.

* *

Familjen Brokspett-lika eller Yxnäbbade hackspettar (Pici securirostres).
De till denna familj hörande backspettarne hafva den jemförelsevis starkaste (vanligen
också kortaste) näbben. Denna är dessutom starkt kölad och har rak ryggkant.
Kölarne öfver näsborrarne äro mera aflägsna från ryggkantkölen än från
öfvernäbbs-kanten. Näbbspetsen är starkt kilformig. Näsborrarne äro täckta af borstfjädrar.
Halsen har jemförelsevis längre fjädrar, hvarför den ej heller synes så smal som hos
föregående familjs medlemmar. - Af yxnäbbade hackspettar hyser Sveriges fauna
fem arter, af hvilka hvar och en utgör typ för ett särskildt slägte. De tillhöra två
af de åtta större grupper, i hvilka Sundevall indelat denna familj. Den första af
dessa grupper, Brokspettar (Pici nigrovarii) med svart och hvit grundfärg, har
familjens karakter starkast utvecklad, hvilket bland annat visar sig deruti, att
öfver-näbben ända ut i sin kilformiga spets har en tydlig sidoköl på hvardera sidan.
Såsom ett gemensamt kännetecken hafva de dessutom alla ett svart band från
mun-vinkeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free