Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 KOLIBRISPITAR.
icke detta fallet, skulle det vara dem omöjligt att framdraga sin förnämsta föda ur
blommornas djup. Tungan öfvertager här nästan alldeles samma arbete som hos
hackspettarne: med henne undersökas de för de öfriga sinnena oåtkomliga vrårna,
och hennes fina känsel uppdagar bytet och leder henne vid dettas gripande. Att
kolibrierna hafva smak, visar sig af deras förkärlek för sötsaker. Den välbildade,
hvälfda skallen förråder redan på förhand att äfven deras rent andliga begåfning står
på en temligen hög utvecklingsgrad. I de allra flesta fall visa de en tillit, som blir
dem förderflig, men denna djerfhet är helt enkelt en följd af deras utomordentliga
vighet och säkerheten i alla deras rörelser. De hafva, om jag så får uttrycka mig,
medvetande om att ännu i sista stund kunna undgå hvarje fara, och så länge de
endast behöfva dölja sig för sina naturliga fiender, torde detta medvetande svårligen
bedraga dem. Mot menniskan är visserligen deras allt för stora förtroende alldeles
icke på sin plats, och just derför falla de så ofta och så lätt offer för henne.
Innan vi öfvergå till en skildring af kolibrispitarnes lynne och beteende eller
deras lefnadssätt, torde det vara nödigt att först komma på det klara med deras
näring, ty denna bestämmer, såsom vi sett, i väsentlig mån lefnadssättet. »Enligt
min öfvertygelse», säger prinsen af Wied, »består deras föda af små
skalbaggar, spindlar, andra insekter och dylikt, och deras tunga är intet ihåligt, för
sugning lämpligt rör. Hennes båda hudartade spetsar äro fullkomligt passande att,
då de nedföras till blommornas botten, derstädes känna de mycket små insekterna,
gripa dem och draga dem in i näbben. Då man öppnar dessa små foglars mage,
öfvertygas man snart om rigtigheten häraf, ty jag har i den samma vanligen funnit
återstoder af små skalbaggar, hvilka ofta alldeles fylde den.» Åtskilliga andra
författare hänvisa dessutom till omedelbara iakttagelser af att kolibrifogiar uppsnappa
och lefva af små insekter, hvilka de företrädesvis finna i blommornas kalkar, men
också stundom gripa i luften. - Hemvist och ortförhållanden, de olika blommor,
som lemna dem föda, och andra yttre omständigheter utöfva ett mycket stort
inflytande på de olika kolibrispitarnes lefnadssätt, men äfven de olika arterna skilja sig
icke obetydligt från hvar andra till sitt lynne. Nästan alla äro de äkta dagfoglar.
De älska värme och uppsöka icke skuggan, men lida deremot mycket af kölden.
Emellertid finnas flera arter, som torde böra betecknas såsom skymningsfoglar och
endast’ i den tidiga morgonstunden eller på aftonen bedrifva sin jagt, hvaremot de
under deri heta middagen hvila i trädens djupa skugga. Så berättar W a t ert ön
och efter honom Schomburgk om topaskolibrin, att han endast är i rörelse under
den svalare tiden af dygnet, men ängsligt undviker solstrålarne. Ett blommande
träd lockar mycket olika arter, och uppehåller man sig under ett sådant, kan man
under loppet af en timme få se största delen af de i trakten förekommande arterna
komma dit och åter försvinna. Kolibrispitarne äro alldeles icke sällskapliga, ty om
också 3 eller 4 samtidigt kringsvärma blommorna på samma buske, kan man likväl
icke märka någon förening dem emellan. Hvar och en ledes endast af sin egen vilja
och sysselsätter sig endast med sina egna angelägenheter. Man har ofta talat om
deras stridslystnad, och verkligen tyckes det också omöjligt att två medlemmar af
samma art liktidigt kunna genomsöka en buskes blommor. Mangon förjagar
dessutom alla öfriga kolibrier, som visa sig i hans närhet. I förhållande till sin
litenhet äro de i allmänhet ytterst häftiga och retliga varelser och känna sig ingalunda
svaga, utan sjelfmedvetna, dristiga och stridslystna. Utom under rufningstiden, då
de angripa hvarje väsende, som nalkas deras bo, visa de sig i hög grad förtroliga
mot menniskan. S al vi n berättar om ett par, som just skulle till att bygga bo, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
