Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA EGENSKAPER. 307
hannen så till sägandes tog bomullen ur händerna på honom; prinsen af Wied såg
dem bygga sitt bo i det inre af ett rum, till hvilket man gifvit dem fritt tillträde.
Häckningstiden är allt efter trakten mycket olika. För de vandrande arterna
sammanfaller den med våren, för de centralamerikanska åter med blomningstiden. Några
arter synas för öfrigt alldeles icke bundna vid någon bestämd tid: Gosse försäkrar
uttryckligen, att han under hvarje månad af året funnit nya bon af den på Jamaika
lefvande kappkolibrin (AMlmrus polytmus). Kärleken uppeldar äfven kolibrifoglarne.
Mot parningstiden visa de sig dubbelt så lifliga och stridslystna som eljest. »Jag
önskade», säger Audubon, »att jag kunde delgifva äfven andra det nöje jag erfarit
vid iakttagelsen af somliga par af dessa näpna varelser, medan de förklara sin
kärlek för hvar andra: huru hannen reser på sina fjädrar och uppblåser sin strupe, huru
han liksom dansar fram på vingarne och ror sig kring honan, huru han hastigt
sänker sig ned till blommorna och återvänder med fyld näbb för att räcka den åt
makan, huru salig han tyckes vara, då hon besvarar hans ömhetsbetygelser, huru han
flägtar på henne med sina små vingar, som vore hon en blomma, och huru han
matar henne med insekter, som han uppsökt henne till behag, huru denna
uppmärksamhet å hennes sida upptages, huru effcer den kärleksfulla föreningen hannens mod
och omsorger fördubblas, huru han till och med upptager striden med tyrannfogeln, huru
han förföljer blåtrasten och purpursvalan till deras bohålor och härpå med surrande
vingspetsar gladt återvänder till makans sida: dock alla dessa prof på ömhet, trohet
och mod, hvilka hannen ådagalägger inför sin makas ögon, den sorgfälliga
uppmärksamhet han visar henne, medan hon rufvar, kan man väl se, men icke beskrifva!»
Alla kolibriarter bygga liknande bon, och alla arter lägga blott två jemförelsevis
stora ägg. Om bona gäller i allmänhet, att deras grundlager är ett mjukt,
bomulls-liknande ämne, dock icke äkta bomull, och att i det samma inväfvas andra fasta
växtdelar, i synnerhet trädlafvar, torra, finare växtämnen och de bruna fjällen af
ett slags ormbunke. Af S al vin s uppgifter framgår, att hannen åtminstone af några
arter deltager i boets b)7ggande, ty den kolibri, som midt för hans Ögon bortsnappade
bomullen, var, såsom han säger, en hanne. Vanligen tyckes likväl honan nödgas
förrätta den drygaste delen af arbetet. De nyss utkläckta ungarne äro nakna och
blinda och mycket svaga samt kunna, enligt Audubons utsago, knappt öppna sin
lilla näbb för att mottaga födan af föräldrarne. Redan under de nästa dagarne
erhålla de ett gråaktigt fjun, något senare fjädrar på kroppens öfversida. Enligt
Burmeister utkläckas de efter sexton dagars rufning, öppna efter fjorton dagar
ögonen, äro efter fyra veckor flygfärdiga, men stanna hela denna tid i boet, som af
modern utvidgas i den mån de bli större. Enligt S al vins uppgift bär också honan
ensam omsorgen om ungarnes lifnäring.
Många försök hafva gjorts att tämja kolibrifoglar och hålla dem vid lif i
fångenskap. Det förra har lyckats förträffligt, emedan dessa foglar snart vänja sig vid
menniskan; det senare har deremot hittills misslyckats, beroende på svårigheten att
anskaffa en för dem passande föda. Gould lyckades visserligen föra en kolibrifogel
lefvande till London, men denne dog andra dagen efter sin ankomst dit. -
Kolibri-spitarnes skönhet och prydlighet hafva förvärfvat dem alla amerikaners tillgifvenhet,
och de förföljas egentligen endast då en europeisk samlare önskar erhålla några.
Verklig nytta göra dessa döda foglar endast naturforskaren, ty de gamla tiderna, då
de förnäma mexikanerne prydde sina kläder med kolibriskinn, äro förbi. Numera
användas foglarne, åtminstone i södra Amerika, ingenstädes till prydnad. Utom
menniskan tyckas de hafva få eller inga fiender. Ungarne torde väl ofta bli ett byte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
