Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 BIÄTARESPITAR.
för klättrande rofdäggdjur eller boplundrande foglar; dertill skulle man åtminstone
vilja sluta af den ifver, hvarmed kolibrierna pläga angripa sådana foglar. I
allmänhet synas de bevingade ädelstenarne icke ofredas särdeles mycket. Fordom har man
mycket sysselsatt sig med fabelaktiga fiender till dem, i synnerhet har man satt de
stora fogelspindlarne i förbindelse med dem och trott att de fångades af dessa,
liksom flugor af vanliga spindlar. Visserligen få vi antaga, att en liten kolibri väl
kan fasthållas af de större spindelarternas nät och då också ätas af nätspinnaren^
men kolibrierna äro icke så enfaldiga som t. ex. de små finkame, af hvilka Bates
en gång fann två invecklade i ett spindelnät; de känna faran och förstå väl att akta
sig för den samma, såsom Bullocks iakttagelser ådagalagt.
Sjunde flocken: Biätarespitar (Volucres Syndactylae).
De till denna flock hörande foglarne bära sitt namn af samt å i ga (Syndactylae),
emedan de främre tårna äro till betydlig grad sammanväxta med hvar andra; hos
några små kungsfiskare saknas dock innertån. Mellanfoten är hos de flesta kort,
framtill täckt af rätt tvärstälda, ej sneda plåtar. Näbben är alltid jemförelsevis
lång, mot spetsen jemnt afsmalnande. Näsborrarne sitta högt eller åtminstone vid
midten af öfverkäkens höjd. Tungan är icke utsträckbar. Svalget är aldrig
öfvermåttan vidt. Huden är stark och seg, fjäderbeklädnaden hos de flesta jemförelsevis
styf.
Familjen Biätarelika (Meropidce) kännetecknas genom en lång, smal, svagt
bågböjd näbb med släta näbbkanter. Tungan är lång, smal och spetsig. Näsborrarne
täckas af borstlika fjädrar. Fötterna äro små och svaga; mellanfoten är kortare än
mellaiitån utan klo. Vingen är jemförelsevis lång, med första handpennan kort.
Stjerten är temligen lång, sammansatt af 12 pennor. Hela familjen tillhör östra
halfklotet. De hithörande foglarne äro i allmänhet klädda i rena, vackra färger.
De lefva af insekter, hvilka de fånga i flygt. - De i norden lefvande biätarne vandra
regelbundet, de sydliga arterna äro staun- eller strykfogiar. Kedan i Egypten lefver
en art, som år ut och år in förblir på samma ställe och två gånger om året ser sina
anförvandter draga förbi utan att sjelf gripas af vandringslust. De i Afrikas inre boende
arterna stryka deremot omkring efter årstiderna: med regntidens början uppträda de
på sina häckningsplatser och lemna hemorten åter, då torkan inträder. Alla arter utan
undantag äro i hög grad sällskapliga och mycket fredliga foglar. Somliga sälla sig
icke endast till sammans med sina likar, utan äfven med beslägtade arter, i synnerhet
på resorna. De bilda då gemensamma skaror och blanda sig så fullkomligt med hvar
andra, att man icke kan urskilja de olika arterna. Äfven särskilda omständigheter
förena ofta olika arter af biätare för en längre tid. - Till sitt lefnadssätt likna dessa
praktfoglar mest svalorna, men äfven i många hänseenden flugsnapparne. Vid vackert
väder synas de, åtminstone de större arterna af familjen, högt upp i luften stryka
omkring för att söka byte; vid fult väder eller under sin rufningstid pläga de sitta
på framskjutande trädgrenar och från dem sköta sin jagt. Ned till marken komma
de sällan, på sin höjd då de tänka fånga en uppspanad insekt; deremot stryka de
ofta tätt fram öfver vattenytan liksom svalorna göra. Natten tillbringa de på
qvi-starne i täta trädkronor eller under rufningstiden i sina bohål. - Det är omöjligt
att förbise biätarne, ty de upplifva en trakt i hög grad. Det kan knappt gifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
