Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
BIÄTARESPITAR.
icke påstås, men dock med mycken sannolikhet förmodas*. De i frihet lefvande
JL ’ v
hornfoglarne, i synnerhet de större arterna, hafva få fiender, ty de flesta roffoglar
sky visligen den väldiga näbbens styrka och nödgas i stället finna sig i att bli retade
och gäckade. Äfven menniskan besvärar dem obetydligt, håller några till och med för
heliga väsenden. Det oaktadt tyckas de öfver allt i henne se sin värsta fiende och
undvika henne med mycken försigtighet. Men som alla kloka och vaksamma djur
bli de, då de råka i fångenskap, snart tama och visa då en innerlig tillgifvenhet för
Fig. 132. Dubbelliornfogel (Buceros bicornis), ung.
sin vårdare, och denne kan tillåta dem att röra sig efter behag, emedan de endast
undantagsvis missbruka sin frihet.
Af familjens indiska arter nämna vi Dubbelhornfogelslägtet (P it c er o s) med
stort, högt, bredt, öfver näbbens första tredjedel nående, en betydlig del af fram-
* Enligt tillförlitlig iakttagelse om dubbelhornfogeln är det emellertid honan sjelf, som med sin
träck tilltäpper boets öppning, antagligen för att vara säkert skyddad under tiden för rufning ocli
fjäderömsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
