Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA EGENSKAPER, 337
och merendels öppna ögon. De växa hastigt och erhålla snart, åtminstone på
kroppens öfra sida, en tät fjäderbeklädnad. Föräldrarne älska högt både ägg och ungar,
lemna dem aldrig och utsätta sig för deras skull till och med för dödsfara, äfven om
de känna sig för svaga att afvärja angrepp. Lika uppoffrande som de visa sig vid
försvaret af sitt bo, lika mycket bemöda de sig att anskaffa nödig föda åt sin
afkomma. De släpa byte i öfverflöd till ungarne, och kunna de icke utan fara nalkas sitt
bo, ditkasta de från höjden sitt byte. Till en början erhålla ungarne halfsmält föda,
som de gamla kasta upp ur sin kräfva, sedermera gifvas dem sönderstyekade djur.
Likväl är hos några arter endast honan i stånd att bereda födan så, att den passar
för deras munnar; hannen förstår icke att stj^cka bytet och måste låta sina älskade
. .
barn hungra i hjel vid fullsatt bord. Äfven sedan de kunna flyga, anföras, näras,
undervisas och beskyddas de unga röfvarena en längre tid af sina föräldrar.
Roffoglarnes verksamhet måste slutligen betraktas från ännu en synpunkt, den
allra vigtigaste: deras röfverier kunna nemligen träffa för oss nyttiga eller för oss
skadliga djur och foglarne sjelfva derför synas oss skadliga eller nyttiga. Många af
de med sneda blickar betraktade röfvarena göra oss medelbart en stor nytta, i det
de anställa stora härjningar i de skadliga gnagarnes och insekternas förderfliga här.
Icke blott sekreterarefogeln, som krossar hufvudet på de giftiga ormarne, icke blott
gamarne, som rensa gatorna i Afrikas, södra Asiens och Amerikas städer, böra anses
såsom oersättliga foglar; äfven på våra ängar och fält lefva välsignelsebringande
roffoglar, som i högre grad än så mången »helig» fogel förtjena att hedras. Att
skydda och bibehålla dem, att lemna dem frihet att göra och låta efter behag, är
den förnuftiga menniskans pligt. Utom menniskan hafva roffoglarne få fiender; för
farliga motståndare skyddar dem deras styrka eller vighet.
Första flocken: Nattroffoglar (Nyctharpages).
»Från uråldriga tider», säger Sundevall, »har man besjungit och beprisat
den styrka och det mod, hvarmed roffoglarne mörda och plundra för att föda sig.
Man har tyckt det vara en ståtlig hjeltebragd, att en örn griper och dödar en hare
eller hjortkalf eller annat stort villebråd, som dock ej kan försvara sig. Man har
beundrat gamarnes, örnarnes m. fl:s sköna, kretsande flygt högt upp öfver den region,
hvaruti andra jordens barn pläga vistas, och uppfinningen att dressera roffoglar till
jagt i de förnämes tjenst har upphöjt deras anseende. Man hade således redan på
Homeri tid uppfattat dem såsom ’ädla’ djur, som intaga främsta platsen bland
foglarne, då ’örnen1, den rofgirigaste och starkaste bland dem, ansågs för den förste och
ädlaste bland alla. Det är dessa åsigter från en tid, då mord, plundring och den
svagares förtryckande voro ädla, menskliga idrotter, som gjort att man vant sig vid
att alltid uppräkna roffoglarne först i fogelklassen, och vanans magt har gjort, att
de äfven af nyare naturhistorici varit ansedda såsom de fullkomligaste och högst
utbildade bland foglarne. Dock ha ornitologerne brukat att till följd af gamarnes
.styrka och storlek, som blifvit mycket berömda (t. ex. af Buffon), ställa dessa foglar
främst, oaktadt deras mindre nobla lefnadssätt. - I senare tider ha andra åsigter
gjort sig gällande, och man har insett, att roffoglarne hvarken framställa en bild af
fogellifvets och fogelformens högsta fulländning eller visa en öfverensstämmelse med
däggdjuren, som skulle kunna gifva dem företrädet bland foglarne. Tvärt om finner
man att flera drag af deras lefnadssätt, såsom deras glupskhet och deras föda ute-
£rehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
