Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
DAGROFFOGLAR.
kan påstå, det han aldrig lemnar någotdera ur sigte. Hos oss är han flyttfogel och
infinner sig så snart vattendragen på våren bli fria från is, således allra tidigast i
mars, men börjar åter sin vandring i augusti. Sällskaplig såsom alla hökar, förenar
han sig under resan icke allenast med sina likar, utan till och med för någon tid
med vråkar och sparfhökar, i hvilkas sällskap han kringströfvar och jagar, dock
alltid på sitt eget sätt. - »Kärrhöken», säger erkehertig Rudolf, kännetecknas af sitt
lefnadssätt och sitt lynne. Menniskan undviker han sorgfälligt, förstår äfven att med
skicklighet rädda sig genom flykt in i safven eller otillgängliga ställen i träsken och
undkommer vanligen på detta sätt förföljelsen, utan att egentligen vara skygg. Utom
under parningstiden får man långt mera sällan se den stora roffogeln, än man skulle
kunna tro. Under dagen förhåller han sig lugn i safven och bedrifver härstädes sin
jagt i all stillhet, men i hvarje händelse med tillräcklig framgång. Detta gäller i
synnerhet då han uppslagit sina bopålar i vidsträckta moras, vid stillastående vatten
eller träsk. Här sitter han om dagen på tjocka rörstänglar, säfruskor, kringflytande
trästycken, gamla uppstående pålar m. m., men alltid så långt ifrån stranden som
möjligt. En båt, som färdas frarn genom vassen, eller en kringsimmande jagthund låter
han komina så nära, som om han förlitade sig på sin dunkla fjäderdrägt; och först då
allvarligare betänklighet börjar uppstå hos honom, höjer han sig, men. icke på samma
sätt som andra roffoglar, hvilka så hastigt som möjligt söka uppnå ett visst afstånd,
utan långsamt, med tunga slag af de runda vingarne, bortdragande lågt öfver vassen.
Under de första Ögonblicken efter uppflygten eller då han bar för afsigt att flyga
endast en kortare sträcka, låter han sina långa ben hänga slappt ned och kan då
till och med af icke oöfvade jägare lätt förvexlas med en rördrum eller en
purpur-häger. Drifves han upp för första gången, söker han icke sin räddning i flygten,
utan sätter sig åter så snart som möjligt och försöker dölja sig. Vid Neusiedlersjön
såg jag en gång ett par kärrhökar ej långt från vår båt uppflyga ur en tät vass,
som ända till långt ut i sjön omgifver stranden, och en längre stund kretsa omkring
omedelbart öfver den samma i båtens närhet. Båda foglarne höllo sig just på
tillräckligt afstånd för att ett hagelskott icke kunde nå dem, sänkte sig tid efter annan,
höjde sig åter och fortsatte härmed under hela den tid, min jagt varade, utan att
låta fördrifva sig af de skott, hvilka jag affyrade på måsar, änder och rördrumar.
Helt annorlunda är kärrhökens beteende på sådana ställen, hvarest han ej känner sig
i säkerhet for menniskornas förföljelser, t. ex. på ängarna invid Donau, hvarest hans
rufnings- och uppehållsställen befinna sig i de ofta blott 30 till 40 steg breda
vassväggar, som inhägna flodens gamla strömfåror och dess små, lugna armar mellan
ängarna, eller der han till och med tvingas att slå sig ned i öarnas ungskog,
gräs-tufvor och buskar, således på ställen, som allesammans kunna beträdas af menniskan.
Här visar han sig märkbart försigtigare än i träsken, men just af denna anledning
råkar man vida oftare att få se honom på de senare ställena än på de förra. Den
enda tid, då han förnekar sin tröga långsamhet, sitt krypande lif, som jag vore
frestad att kalla det, då han lemnar träsk och vass och under de underbaraste
flygkonster tumlar omkring högst upp i luften, liksom ville han visa hvad han förmår
uträtta med sin flygt, är tiden för hans älskog. Ett par af dessa eljest så fördoldt
lefvande foglar, som man nästan hela året om icke ser till, är i stånd att i april
månad upplifva hela nejden. Innan honan lägger sina ägg, således under
parnings-tiden, uppstiger paret ofta till de högsta luftregionerna och utför i ännu högre grad
än gladorna konstfulla och vexlande lekar, hvilka hufvudsakligen derigenom skilja
sig från gladornas, att foglarne då och då från betydlig höjd nedstörta till marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
