Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARFHÖKAR. 361
stanna der några ögonblick och på nytt börja leken, alldeles som andra hökarter
göra. Vid Donaus stränder ser man i april icke sällan fyra till fem, stundom ännu
flera kärrhökar, hvilka till sammans utföra sina flygkonster, härefter glida lågt ned
öfver vattenspegeln från ena stranden till den andra, sväfva Öfver sandbankarne och
stundom kretsa omkring bland m åsarne. Sälla sig till dem, såsom vanligen sker,
glador och silfverfärgglänsande ängshökar, må hända dessutom en kungsglada, och
utöfva de olika foglarne gemensamt sina flygkonststycken, så erbjuda de på detta sätt
upplifvade ängarna en tjusande vårbild. - I början af maj är skämtets och kärlekens
tid förbi, honorna sitta redan i sina bon och endast hannarne roa ännu dem och sig
sjelfva med flygkonster. Om man ser dem länge kretsa omkring på samma ställe,
kan man bestämdt antaga att boet är i närheten, och derför är detta icke heller
svårt att finna. I stillastående vatten, i rorsuår och träsk står det på upphöjda
gräs-tufvor, som skjuta upp öfver vattenytan, eller nära stranden i starren, stundom till
och med bland säden, om fälten gränsa omedelbart intill den af kärrhöken bebodda
stranden. Finnes ingen annan plats eller står hela träsket under vatten, så anlägges
boet på samma sätt som sothönornas bo helt enkelt mellan den höga vassen på sjelfva
vattenytan och flyter således i detta fall. Såsom ett undantag har jag iakttagit, att
.enstaka bon stå ovanligt långt ifrån vattnet på den alldeles torra marken. Sjelfva
boet är en temligen stor, af grenar och gräs sammansatt byggnad, i hvilken man
tidigast under de sista dagarne af april, merendels icke före de första dagarne i maj,
finner 4 till 5, mera sällan 6 ägg. - Kärrhökarne äro de ömmaste föräldrar, som
man kan tänka sig. Medan alla öfriga roffoglar, med undantag af ängshökarne,
sedan de en gång blifvit bortskrämda från boet mer eller mindre länge besinna sig,
innan de återvända till det samma, låter kärrhöken förjaga sig flera gånger och
kommer alltid genast till baka, ofta till och med i sin motståndares åsyn.» - I hela
slägtet måste kärrhöken ovilkorligen betraktas såsom den skadligaste. Hans föda
består nästan uteslutande af vatten- och träskfoglar samt deras ägg och ungar. Endast
vid bristande tillgång å denna föda nöjer kan sig med groddjur, fiskar och insekter.
Den andra af de ofvan uppräknade arterna inom detta slägte, B l åh ok en, har
några gånger träffats såsom flyttfogel i södra Sverige och häckande i Norrland.
Sparfhökar (Ni s u s). De två nu följande slägtena jemte några andra ha till
gemensamt kännetecken, att några af hudknölarne under tårna äro förlängda, nästan
koniska, och skarpa. Vingarne äro dessutom af medellängd eller jemförelsevis långa,
med de första armpennorna kortare än tre fjerdedelar af vingens längd. Sparfhökarnes
särskilda kännetecken ligger i deras synnerligen långa tår, af hvilka innertån utan
klo är ungefär lika lång som mellan tåns första led eller föga längre än denna, under
det att mellantån är lika lång som hufvudet med näbb eller något längre äii detta.
Vår Sp ar f hök (Nisus communis, fig. 153) är en bland de minsta medlemmarne
Sif familjen. Hans längd utgör 32 cm., hvaraf stjerten upptager 15 cm. Den
betydligt större honan är 8 till 9 cm. längre. Hos de gamla foglarne är hela öfversidan
svartaktigt askgrå, undersidan hvit med roströda våglinier och skaftstreck af roströd
färg, hvilka hos hannen pläga vara lifligare än hos honan. Stjerten har 5 till G
svarta band och i spetsen en hvit kant. De unga foglarne äro ofvan gråbruna,
inunder hvita, på strupen och halsens framsida med bruna längdstrimmor, på buk och
lår med tvärgående fläckar. Näbben är blå, vaxhuden gul, iris guldgul, foten
blekgul. - I Europa synes sparfhöken ingenstädes saknas, likaså torde han äfven i största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
