- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
367

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÖKAR.

367

mars ser man på vackra, klara dagar de båda makarne i ett Lökpar lyfta sig i
höjden i likformiga skruflinier för att ådagalägga sina kärliga känslor. I sista hälften
af april eller i början af maj plägar den af 2 till 4 ägg bestående kullen vara
färdig-lagd. Honan räfvar med den varmaste hängifvenhet och lemnar icke boet, äfven om
hon upprepade gånger oroas, flyger stundom icke ens upp, då man skjuter med hagel
på boet. Båda makarne försöka afvärja angrepp på deras afkomma och visa dervid
ett mod, som stundom öfvergår till verkligt vansinnig djerfhet. Man har iakttagit,
att de med häftighet angripit menniskor, som uppklättrade i trädet, der boet stod;
ja, det har ofta händt, att en hök under rufningstiden anfallit menniskor och till
och med hästar, utan att egentligen vara retad. Ungarne uppväxa hastigt, men äta
också otroligt mycket, och båda föräldrarne hafva fullt upp att göra för att
tillfredsställa deras omåttliga hunger. Boet blir då en verklig slagtarbänk. - I anseende
till den oerhörda skada, som dufhöken anstiftar och som ganska ofta omedelbart
berör menniskan, förföljes den grymme röfvaren ifrigt. Jagten på honom är just icke
så lätt, emedan de gamla dufhökarnes klokhet och list göra jägaren mycket besvär,
men desto bättre lönar det sig att söka fånga honom eller att klokt använda det hat,
höken hyser till ufven, ty så föga han sjelf tycker om att oroas af andra stridslystna
foglar, lika ifrigt, häftigt och uthålligt angriper han ufven. Äfven i nät och
roffogels-fällor, särskildt i hökburar, fångas den listige skälmen med säkerhet, om man blott
träffat goda anstalter. - En fången dufhök är en lika förhatlig varelse som en i
frihet lefvande; han är en lika så afskyvärd fogel i bur som i skogen, lika så obändig
som bakslng och afstår aldrig från sina ogerningar, hvarför han icke bör hållas till
sammans med någon annan fogel af samma storlek, denne må kuDna försvara sig
aldrig så väl. Att kunna få sådana odjur att lyda menniskan, är en
djurtämjar-konstens triumf. I våra gamla falkjägares ögon stod dufhöken högt, och af alla
asiater, som idka jagt med foglar, skattas han ännu i dag mycket. I Indien, berättar
J er don, är han den mest omtyckte af alla jagtfalkar. »Baz, såsom han der kallas,
iuöfvas till jagt på kragtrappar, glador, asgamar, änder, skarfvar, hägrar, ibisfoglar,
harar o. s. v. Vid harjagt förses dufhöken med läderbyxor för att förekomma att
hans fötter sönderrifvas af taggar och törnen, såsom eljest vanligen sker, emedan
haren regelbundet släpar med sig röfvaren. Denne griper sitt tag med endast den
ena fotens klor och utsträcker den andra bakom sig för att fatta i gräshalm, qvistar
och dylikt och sålunda fasthålla haren. Han flyger rakt på sitt byte, men om detta
icke befinner sig på lämpligt afstånd, omkring 100 till 200 meter, uppgifver lian
jagten och återvänder antingen till falkeneraren eller sätter sig i ett närbeläget träd
eller på marken. En väl dresserad hökhona betalas vanligen med 20 till 50, en hanne
med 10 till 30 rupier.» Väl dresserade hökar kunna enligt Thompson användas till
jagt på alla Indiens hönsarter, från påfoglarne ned till rapphönsen, och döda på en
timme ofta mer än ett dussin. I Persien inöfvas höken oftare än hvarje annan falk
och betalas icke sällan med 50 tomans eller 160 kronor i vårt mynt. Man använder
tarlanen, såsom dufhöken kallas i Persien, till jagt på stenhöns och frankoliner. Den
hvita, från Sibirien härstammande afarten skattas icke högre än den vanliga formen.
Äfven i södra Ural och tillgräiisande stepper inöfvas just denna hökart oftast, dels
emedan han finnes i mängd i alla skogbeväxta trakter och icke är svår att erhålla,
dels emedan han lätt låter tämja sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free