Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 DAGROFFOGLAR.
sig äfven sväfgladan inom området för den stora flod, hvars namn hon bär, och
vandrar långs dess stränder till emot Memphis. I Louisiana uppträder hon vid midten
af april i små flockar af 5 eller 6 stycken och slår sig ned i skogarne vid flodens
stränder. In i det inre af landet begifver hon sig icke. Nyanlagda planteringar i
närheten af vatten tyckas framför allt behaga henne. Hennes flygt är vacker, kraftig
och uthållig samt för ofta fogeln till så stor höjd, att endast svalstjertgladan deri
^"^ ..
kommer upp mot henne. Ömsom sväfvar hon utan hvarje rörelse i regelbundna
kretsar, ömsom jagar hon åter med plötsligt hopslagna vingar såsom en pil snedt nedåt
och skjuter dervid ända till vidröring tätt förbi trädgrenarne, på hvilka hon
varse-blifvit en liten ödla eller en insekt; stundom ser man henne äfven med beundransvärd
skicklighet flyga rundt omkring toppen eller stammen af ett träd, i afsigt att fånga
något byte; då och dä rör hon sig i zigzag liksom om hon förföljdes af en farlig
fiende, och mången gång tyckes hon slå kullerbytta såsom en tumlettdufva. Under
sin flyttning flyger hon osäkert fram och drager vanligen ett helt följe af svalor efter
sig; vid andra tider ser man henne kretsa på stor höjd bland skaror af kråkor och
asgamar, mången gång äfven i sällskap med svalstjertgladan. Hon retas gerna med
asganien, till dess denne flyger ned på marken for att tvinga den qvicka sväfgladan
att göra ett slut på den för honom obehagliga leken. Då hon förföljer en stor insekt,
ett kräldjur eller en liten groda, vrider hon kroppen åt sidan, utsträcker fötterna
med öppnade klor och griper vanligen sitt byte nästan i ögonblicket. Under flygten
äter hon, efter utseendet med lika stort välbehag och beqvämlighet, som om hon
sutte i ett träd. På marken kommer hon aldrig ned så länge hon är frisk. Hon
angriper aldrig däggdjur, ehuru det skänker henne nöje att förfölja en räf med
högljudt skrik och under ett ständigt nedskjutande på honom; äfven foglar lemnar hon
i fred.» Hennes föda består, enligt Ridgway, hufvudsakligen af åtskilliga cikador
och gräshoppor och vid tillfälle af små ormar. Hon tager icke alltid sitt byte med
klorna, lika ofta nyttjar hon härtill äfven näbben. - Sväfgladans bo anlägges alltid
på de öfversta grenarne i de högsta träden, företrädesvis på de praktfulla
magno-lierna och hvitekarna, som äro en prydnad för alla de södra staterna. Boet är en
enkel byggnad, som liknar den vanliga kråkans och består af löst öfver hvar andra
kastade grenar, hvilka ofvantill äro belagda med spansk mossa, bark af vinstocken och
torra blad. De 2 eller 3 äggen rufvas af båda föräldrarne, hvilka älska sina ungar
så varmt, att de modigt försvara dem mot hvarje fiende, äfven mot menniskorna.
Sväfgladan är icke skygg, hvarför inan beqvämt kan närma sig under henne, då hon
satt sig i ett träd, men hon är icke alltid lätt att skjuta, emedan hon vanligen
flyger och under flygten regelbundet håller sig utom skotthåll. Äfven då hon sätter
sig i träd, väljer hon alltid skogens högsta toppar, så att endast en kula med
säkerhet bringar henne i jägarens våld. Sårad söker hon försvara sig såsom alla falkar.
Ormörnar. Det slägte (Circa&tus), som gifvit familjen sitt namn, hör till
dem, som hafva mellanfötterna längre än hos föregående, ungefär J/3 af arm vingens
längd. Klorna äro hos dessa slägten på undersidan intryckta och skarpkantade,
ytter-tån betydligt smalare än innertån. Ormörnarne hafva dessutom smala, tvärstälda
näsborrar. - Den i Europa lefvande Ormörnen (Circaetus galliens, fig. 167)
uppnår en längd af 70 cm., hvaraf stjerten upptager 30 cm. Ryggsidan är mörkbrun,
med ljusare fjäderkanter, de spetsiga fjädrarna på hufvud och bakhals mera mattbruna;
panna, strupe och kinder hvitaktiga, med smala, bruna streck; kräfvan och öfre bröst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
