Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅFSÖRNAR. 425
lika litet af sina taggar som räfven af sina tänder, vildgåsen ej mera af sin
försigtighet än doppingen af sin färdighet att försvinna under vågorna. Vid hafskusten
jagar han de olika sjö fog el arterna, i synnerhet änder och alkor, äfvensom fiskar och
hafsdäggdjur. Doppingarne äro, enligt Wallengrens berättelse, mera hotade än de
icke dykande foglarne. Dessa senare flyga genast upp vid anblicken af den allmänt
fruktade rof våren och söka undkomma, de förra hysa ofta ett allt for stort förtroende
till vattendjupet, afvakta helt lugnt örnen, dyka ned och tro sig i säkerhet, medan
fienden blott lurar på det ögonblick, då de åter måste komma upp till vattenytan.
De undkomma må hända två eller tre gånger de dödsbringande klorna, men då de
dyka upp för fjerde gången och nära att qväf vas nödgas stanna uppe längre än
vanligt, gripas de och äro några sekunder derefter dödade. Med djerfhet och medvetande
om egen styrka förenar fogeln den största ihärdighet. Det är ett kändt förhållande,
att de smärre kreaturen hafva en i högsta grad farlig förföljare i denna örn, och
otvifvelaktigt är att lian angriper barn. Vid nordens fogelberg infinner äfven han
sig regelbundet och framdrager i allsköns lugn bergfoglarne ur deras bon.
Ejder-gässen fångar han så som ofvan antydts, de unga skälarne griper han tätt bredvid
deras mödrar, fisken förföljer han i vattnet. På södra Rysslands stepper måste
hafs-örnen ofta nöja sig med sämre villebråd. Här utgöra enligt N or d in ann små
stepp-däggdjur och foglar hans förnämsta byte, då han jagar långt ifrån floderna. På
mil-stolparne eller de till vägens beteckning uppförda jordkullarne, om vintern ofta i
närheten af menniskornas boningar, sitter han och lurar på sislar och ödlor, och likaså
vet han bemägtiga sig den under jorden gräfvande mullvadsråttan, i det han griper
henne med största skicklighet just i det ögonblick, då hon skjuter upp sina
mullhögar. Som asätare står han knappt efter gamarne. Till och med vid kusten
utgöra döda, å stranden uppflutna fiskar ingalunda den minsta delen af hans föda; in
i landet försummar han aldrig att inställa sig vid ett uppspanadt as. Men oaktadt
alla öfvergrepp, som den statliga roffogeln låter komma sig till last, är och förblir
fisk hans hufvudföda och utgör derför det förnämsta föremålet för hans fångst.
Endast för dess skull uppehåller han sig och häckar så väl vid hafskusten som vid
söt-vatten. - Till begåfning stå alla hafsörnar efter för de egentliga örnarne. Må hända
röra de sig på marken något vigare än dessa, och de beherska, såsom sades, i viss
mån vattnet, men deras flygt saknar den vighet och prydlighet, som i så hög grad
utmärka alla äkta örnar. Flygbilden skiljer sig också från dessa örnars: den korta
halsen och den korta, starkt afrundade stjerten i förhållande till de mycket långa
men obetydligt och nästan likformigt breda vingarne äro så betecknande för
hafs-örnen, att man knappt kan f or vexla honörn med hans ädlare stamfränder. Deremot
öfverträffar han örnarne i sin förmåga att beherska vattnet, en förmåga, som
tillkommer blott få roffoglar. Liksom fisk ljusen är han störtdykare och täflar i detta
hänseende med hvarje fiskmås och tärna. Enligt Nilsson af en skicklig iakttagare
meddelade underrättelser, lägger han sig stundom rent af på hafsytan för att hvila
ut, liksom vore han en simfogel, blir liggande på vågorna så länge det behagar
honom, uppreser vingarne nästan lodrätt, då han vill flyga upp, och lyfter sig med ett
enda vingslag från vattnet. Hans sinnen äro ungefär lika skarpa som de äkta
örnarnes, inen i andligt hänseende är han dessa underlägsen. - I mars skrider
hafs-örnen till fortplantning. Det är sannolikt att äfven han med sin hona lefver i ett
trofast äktenskap för hela lifvet, men det oaktadt nödgas han utstå svåra strider med
hvarje förbitågande hanne, och den olyckliga utgången af en sådan strid kan
möjligen beröfva honom hans hona. - Boets läge rättar sig efter omständigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
