Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASATÅ.RE. 431
egenskaper. Mau är frestad att betrakta dem som lugna och stilla foglar, men
noggrannare iakttagelse visar, att de måste räknas till de lidelsefullaste af alla
roffoglar-Först då man lärt känna det sätt, hvarpå gamarne förskaffa sig sin föda, lär man
förstå dem. Namnet »roffoglar» förlorar beträffande dem en del af sin betydelse.
Få bland dem, och äfven dessa sannolikt endast undantagsvis, angripa lefvande djur
för att döda dem; vanligen uppsamla de helt enkelt hvad en gynsam slump gifver
dem. De bortskaffa de lik de finna eller undanrödja det afskräde de uppspana.
Men som slumpen icke alltid visar sig gynsam mot dem och de till följd deraf hela
dagar måste lida brist, bete de sig vid åsynen af ett byte som om de under alla
förhållanden måste hålla sig skadeslösa för utståndna umbäranden och sätta sig i stånd
att möta nya. Foglar, hvilka föda sig på gamarnes sätt, kunna endast bo i jordens
varma eller tempererade zoner. Den rika södern visar sig frikostigare än norden
och beskär äfven gamarne så pass mycket, att de kunna draga sig fram. Med
undantag af Nya Holland finnas gamar i alla verldsdelar. Den gamla verlden är rikare
på dem än den nya, och de i denna senare lefvande arterna hafva dessutom ett långt
mera inskränkt utbredningsområde än den östra jordhalfvans arter. Några arter
finnas i ett nästan lika stort antal i Europa, Asien och Afrika eller ersättas
åtminstone genom nära stående anförvandter. Man träffar dem på heta, glödande slätter,
liksom på bergens högsta tinnar. Så vidt vi veta, stiga just gamarne högre upp i
luften än alla andra foglar och kunna utan svårighet uthärda de största förändringar
i lufttrycket. Några arter vistas endast i bergstrakter och lemna dem blott
undantagsvis, medan åter andra bebo slätter i större mängd än höga berg. För öfrigt kan
man för dem knappt tala om ett egentligt hemvist. Deras ofantliga flygverktyg
sätta dem i stånd att genomströfva långt vidsträcktare områden än någon annan
rof-fogel genomflyger, hvartill äfven deras egendomliga sätt att lifnära sig tvingar dem.
Endast under fortplantningstiden binder omsorgen om deras afkomma dem vid ett
och samma område; under den öfriga tiden af året föra de ett mer eller mindre
vandrande lif. Med full sanning kan inan om dem säga, att de finnas öfver allt och
ingenstädes. De uppträda plötsligt i massor på trakter, hvarest man hela dagar och
veckor förut icke iakttagit en enda, och försvinna åter lika spårlöst som de kommit.
Endast enstaka gamarter undvika menniskans boningar; andra åter finna just invid
dem sitt dagliga bröd ined större lätthet än i trakter, i hvilka man skulle kunna
säga att menniskan ännu icke kommit till magten. Just dessa roiibglar äro for
södra Asiens, Afrikas och södra Amerikas bebodda orter betecknande företeelser. Jag
kan här så mycket hellre tillåta mig en skildring af gamarnes lefnadssätt, som jag
iakttagit dem icke allenast i fångenskap, utan äfven i det fria och ofia nog varit
vittne till deras uppträdande. - Vid Saharas södra rand ligger en död kamel, som
dakat under för ökenresaus mödor. Ehuru hans förare föregående dag befriat honom
från bördan och låtit honom gå lös och ledig bredvid hans belastade arbetskamrater,
uppnådde han icke Nilen, utan störtade med fullständigt uttömda krafter för att
aldrig mera resa sig. Hans egare skilde sig från honom med ingalunda dold smärta
öfver den genom hans död lidna förlusten och lät honom ligga orörd, emedan hans
tro förbjuder honom att använda det minsta af ett sjelf död t eller icke på vanligt sätt
slagtadt djur. Nästa morgon ligger djuret ännu qvar på sin bleka dödsbädd. Då
varsnas en korp öfver närmaste bergstopp. Hans skarpa öga uppspanar aset, han
skriker och närmar sig med hastigare vingslag, kretsar några gånger omkring det
fallna djuret, sänker sig derpå ned till marken på icke särdeles långt afstånd från
det samma, närmar ing nu hastigt och går omkring det med betänksamt spanande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>