Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 DAGROFFOGLAR.
blickar. Andra korpar följa hans föredöme, och snart har ett ansenligt sällskap af
dessa allestädes närvarande foglar församlat sig. Numera infinna sig äfven andra
köttätande djur. Den Öfver allt till hands varande parasitgladan och den knappt mindre
ofta förekommande smutsgamen kretsa öfver aset, en örn närmar sig, flera
marabu-storkar beskrifva på en svindlande höjd sina skruflinier öfver det vinkande bytet. Men
ännu saknas måltidens förskärare. Det först ankomna sällskapet gnager visserligen
här och der på det fallna djuret, men dess tjocka läderhud är likväl alldeles for fast
för de svaga näbbarn e för att tillåta dem afslitu större bitar. Endast det ena, uppåt
vända ögat har en smutsgam kunnat draga ut ur dess håla. Småningom nalkas
emellertid den stund, då äfven familjens stora medlemmar flyga ut efter föda. Klockan
har blifvit tio, de hafva nu sofvit ut och den ena efter den andra lemnar sin
sof-plats. Först stryka de fram helt lågt långs bergen, men då de icke uppspana något
njutbart, stiga de upp i luften och höja sig till dess de knappt längre kunna urskiljas.
Här fortsätta de att kretsa; den ena följer den andra, åtminstone med blicken,
stiger eller sänker sig samtidigt, vänder sig liksom sin föregångare åt ena eller andra
sidan. Från sin plats upp i luften kan han så att säga med en blick öfverskåda ett
ofantligt område, och synen är så underbart skarp, att knappt någonting undgår
den samma. Gamen, som varseblir vimlet nere på marken, erhåller genast en klar
föreställning om hvad som pågår och ser att han här funnit hvad han söker. Nu
sänker han sig först något djupare i några skrufvinclnmgar, undersöker saken
närmare, och så snart han öfvertygat sig att han sett rigtigt, drager han plötsligt in de
väldiga vingarne. Susande störtar han sig ned hundra, må hända tusen meter och
skulle krossas, om han icke i rattan tid åter till hälften utbredde vingarne för
ätt-mildra fallet och kunna bestämma rigtningen. Kedau på temligen stort afstånd från
jorden utsträcka de tyngre byggda arterna sina ben. långt ut och sänka sig, ännu
allt jemt utomordentligt hastigt, nedåt i sned rigtning, hvaremot de lättare byggda
arterna tyckas komma ned med en falks smidiga och prydliga rörelser och genom
åtskilliga svängningar, som ömsevis höja och sänka dem, förstå att mildra fallets
häftighet. Af den tröghet och hjelplöshet, som gamarne eljest tyckas ådagalägga,
synes numera intet spår; de öfverraska tvärt om genom en vighet, som man aldrig
skulle hafva tilltrott dem. Den förstkommande efterföljes af alla de öfriga, som
finnas inom ett visst afstånd. Den förstes nedstörtande är för dem ett tecken till
måltiden. Nu ila de hit från alla håll och inlåta sig icke längre på egen undersökning.
Under loppet af en minut hör man upprepade gånger det susande bullret, som
förorsakas då de flyga ned, och ser i alla rigtningar nedfallande kroppar, hvilka hastigt
förstora sig under sitt fall, ehuru man några få minuter förut icke ens såsom små
punkter kunnat varsna de nära 3 meter mellan vingspetsarne mätande foglarne. Nu
låta djuren icke längre störa sig af något. Då de se att en af dem sitter vid taffeln,
sky de ingen fara; icke en gång anblicken af jägaren fördrifver dem. Så snart de
kommit ned på marken, ila de med vågrätt framsträckt hals, upplyft stjert och tilf
hälften utbredda, släpande vingar till aset och gifva här skäl för sitt namn, ty
glupskare foglar gifvas icke. Nu åsidosätta de hvarje hänsyn. De mindre foglarne lemna
dem med vördnad plats; mellan lika starka arter uppstår en rasande kamp och strid.
Att erhålla en rigtig bild af deras arbete är svårt, ty vimlet, striden, kif vet dervid
kunna knappt skildras. Med två till tre hugg af näbben sönderslita gamar med-stark
näbb asets läderhud; ytterligare några hugg sönderskära muskellagren, medan de med
lättare näbb försedda arterna skjuta in sin långa hals i kroppshålorna så långt de
kunna för att komma till inelfvorna. Med glupsk ifver gräfva de i dessa, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
