Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AS ATARE.
433
ene söker härunder fortfarande undantränga den andre eller rycka åt sig mer än
denne. Lefver och lungor slitas sällan ur kroppen, utan uppätas i stället inne i
denna; deremot framdragas tarmarne och släpas allt längre och längre ut ur kroppen
genom foglarnes hoppande baklänges på ett sätt, som är svårt att beskrifva, samt
slukas derefter styckevis. Allt detta försiggår under en rasande strid mellan de täf-
»> o o
. .
lande foglarne. Ännu allt jemt störta hungriga gamar ur luften ned bland de redan
fnissande i afsigt att om möjligt fördrifva dem från den kostliga måltiden, och nu
uppstår åter ny strid, nytt larm, bitande och ett argsint hväsande. Medan de stora
herrarne spisa, sitta de svagare gästerna försakande rundt omkring gruppen, men
gifva ytterst noga akt på hvad som försiggår, ty de veta att dock understundom
äfven en bit tillkustas dem, naturligtvis oafsigtligt, endast till följd af stridens hetta.
Örnar och glador sväfva väl äfven öfver det kalasande sällskapet, störta sig ned ibland
dem, gripa med klorna ett nyss af gamarne lösgjord t köttstycke och flyga bort
dermed, innan dessa hunnit förekomma stölden. Ett medelstort däggdjur fortares af ett
dylikt glupskt bordsällskap inom få minuter så när som på skallen; till och med af
ett nötkreatur eller en kamel återstår föga efter en enda måltid. De mätta
gamarne aflägsna sig endast motsträfvigfc från taffeln. Icke öfver allt eller alltid
af-löper en gammåltid på det nu skildrade sättet. Redan i södra Europa och ännu
mera i hela Afrika inställa sig äfven andra hungriga gäster der, hvarest gamar i
närheten af bebodda orter hålla på med att förtära ett as. I alla sydliga länder
äro hundarne delvis hänvisade till att föda sig af as, och de, som verkligen stiknn
egare, kunna bokstafligen endast på detta sätt få för en gång äta sig mätta.
Djupare in i Afrika tillkomma utom hundarne marabustorkarne, ined hvilka gamarne
ofta måste bestå hårda strider. Men den gnagande hungern gör dem dristiga och
fruktansvärda för motståndaren. Äfven de största hundar fördrifvas, så mycket de
än morra och skära tänderna, ty hvarje gam. ser i dem farliga medtäflare om födan.
Till och med den argaste hund förmår icke uträtta något mot gamarne. Ty lyckas
verkligen hunden gifva ett bett, så träffar detta endast de utbredda vingarne utan
att skada fogeln, hvaremot denne liksom en orm slungar fram halsen och qvarlemnar
ett blodigt sår, om han träffar med den väldiga näbben. Annorlunda förhåller det
sig ined marabustorkarne. De låta icke fördrifva sig af gamarne, utan smälla med
.simi kilformiga näbbar till höger och venster bland samlingen, tills man lemnar dem
plats. Stundom kostar det gamarne mycken möda att försäkra sig om sin måltid.
Efter ett muntligt meddelande af Behii, hvilket bekräftas af Jerdon, är det i
Indien icke sällan gamar, som hjelpa till vid begrafningen af de menskliga liken. De
fattiga hinduerne, som icke äro i stånd att betala de kostnader, som förbränningen
af deras döde fordrar, nöja sig med att lägga liket på ett halmlager och antända
detta, på det att den döde åtminstone icke helt och hållet skall umbära den renande
elden. Derefter kasta de kroppen, hvilkens hud nätt och jemt blifvit svedd, i den.
heliga Ganges och öfverlemna åt floden att forsla den till hafvet. Med den
fortskridande förruttnelsen flyta liken upp på flodens yta och blifva åtkomliga för gamarne.
En och annan slår sig ned på den flytande kroppen, håller sig i jemvigt med de
utbredda vingarne och börjar äta. Enligt B e hus försäkran händer det, att gamen
med klok beräkning bildar etfr segel af sina vingar och styr liket mot en låg
sandbank, till dess det strandar på denna. Har detta skett, sänka sig andra gamar ned
till det samma eller ock infinna sig marabustorkarne, och nu börjar här den
egentliga måltiden. Jerdon såg en gång midt i strömmen en gam, som sannolikt fallit
af ett lik och nu medelst slående med vingarne sökte uppnå stranden. Då hungern
Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
