Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 DAGROFFOGLAR.
»
som druckna och lätt kunna fångas, eller ock lägga de kött inom en inhägnad och
vänta till dess kondorerna ätit sig mätta, då de, så snabbt hästarne kunna springa,
spränga fram och slunga sina kastkulor bland sällskapet. De använda slutligen äfven
ett egendomligt fångstsätt, som redan M olina beskrifvit och T sch u d i m. fl. sedan
bekräftat. En färsk kohud med några vidhängande köttstycken utbredes på marken,
så att den samma täcker en med snören väl försedd indian. Så snart asfoglarne
infunnit sig, skjuter denne den del af huden, hvarpå en kondor sitter, upp kring
fogelns ben i förin af en pung och binder ett snöre om pungen. Hafva några foglar
pä detta sätt blifvit fjetlrade, kryper han fram, andra indianer skynda till, kasta
mantlar öfver foglarne och bära dem till byn, der de bevaras till tjurhetsnmgen.
En vecka före början af detta grymma nöje erhålla kondorerna ingen föda. På den
bestämda dagen bindes en kondor på ryggen af hvarje tjur, sedan denne först med
lansar stuckits, så att han blöder. Den hungriga fogeln söndersliter nu med näbben
det plågade djuret, som till indianernes stora fröjd ursinnigt rusar omkring på
platsen. - På fångna kondorer hafva mycket olika iakttagelser blifvit gjorda: några
blifva mycket tama, andra åter förbli vilda och bitas.
»Liksom kondoren i Peru ådrog sig de första resandes uppmärksamhet», säger
Tschudi, »så var detta äfven fallet i Mexiko och Sydamerika med kimgsgamen, som
redan omtalas af Heruanclez och genom sin lifliga, vackra fjäderdrägt, hvars
motstycke icke förekommer hos någon annan rofibgel, erhållit det välförtjenta namnet lic x
vultitrum eller gamarne» konung.» Kungsgamen (Sarcorliampltus Papa* fig. 182)
uppnår en längd af 84 till 89 cm., hvaraf stjerten upptager 23 cm. Gamla
full-färgade foglar äro verkligen praktfulla att skåda. Halskråset är grått, främre delen
af ryggen och de öfra vingtäckfjädrarna äro lifligt rödaktigt hvita, buken och de
undra vingtäckfjädrarna rent hvita, vingpennor och stjertfjädrar djupsvarta,
vingpennorna utåt försedda med gråa kanter. Hjessan och ansigtet, som beklädas af
korta, styfva, borstlika fjädrar, äro köttröda, de rundade vårtor, som bakom och
under osat prvda ansigtet, äfvensom ett valklikt veck, som löper till bakhufvudet, äro
O .1. »/ O ’ ’ -l ’
mörkröda, hals och hufvud liuso-nla. Ögat ar silfverhvitt, den höga, flikigt delade
’ t’ O O O ’ O
kammen, som äfven bäres af den större honan, svartaktig, näbben vid basen svart,
på midten lifligt rö d, i spetsen gulaktigt hvit, vaxhudeii gul, foten svartgrå. Unga
foglar äro enfärgadt iiötbruna, på ryggen mörkare, på gumpeii och underbenen hvita.
- Genom Azara, Humboldt, prinsen af Wied, cVOrbigny, Schomburgk,
B onyan, Tschudi m. fl. hafva vi erhållit underrättelser om kungsgamens
vistelseorter och lefnadssätt. Han utbreder sig från 32 ° sydlig bredd öfver alla Sydamerikas
lågländer till Mexiko och Texas och lär till och med hafva förekommit i Florida.
I bergstrakten anträffas han endast till en höjd af 1500 meter öfver hafvet. Hans
egentliga vistelseområde äro urskogarne eller de trädbeväxta slätterna. Natten
tillbringar han, sittande på de lägre trädgrenarne, merendels i sällskap och tyckes äfven
alla aftnar återvända till vissa sof platser. Med morgonens inbrott höjer han sig
och sväfvar långs skogen och i dess omgifning f Or att spana om icke möjligen
någon jaguar tillredt en måltid åt honom. Har han lyckligt uppspanat ett as, störtar
han sig med susande flygt ned från en ansenlig höjd, men sätter sig först på något
litet afstånd och kastar endast då och då en blick på den läckra måltiden. Ofta
lemnar han först efter en qvarts eller hal f timmes tid fritt lopp åt sin aptit, ty han
är alltid försigtig och öfvertygar sig först på det sorgfälligaste sätt om sin
säkerhet. Äfven han fullproppar sig stundom så, att han knappt förmår röra sig.
Har han fylt sin kräfva med mat, så utbreder han en odräglig aslukt; är kraf van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
