Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄNNA EGENSKAPER. 457
skiljer den ena bugten från den andra. Bröstbenets kam är icke synnerligen högr
framtill bredare, under hela sitt lopp starkt hvälfd; gaffelbenet är tunt och smalt.
De främre lemmarne utmärka sig genom underarmens bredd, förorsakad genom
arm-bågbenets bågformiga krökning. - Matstrupen utvidgas till en verklig kräfva af
ansenlig storlek. Förmagen har tjocka väggar och rikedom på körtlar, magen är
försedd med starka muskler. Blindtarmarne äro långa.
Hönsfoglarne, af hvilka man känner omkring 400 arter, äro verldsborgare, men
rikast utvecklade i Asien. Huru det är dem möjligt att förskaffa sig näring på
sådana trakter, der antingen solens glöd eller den hela månader långa nattens köld
gör vår jord Öde och fattig, förmå vi icke förklara, knappt fatta, ehuru vi veta, att
de noga taget kunna förtära allt möjligt ätbart, att de visserligen äro företrädesvis
växtätare, men derjemte äfven dugtiga röfvare, och att de nöja sig med ämnenT
hvilka eljest endast insektlarver eller i bästa fall en eller annan idislare använda
såsom föda. - Man kan icke beteckna hönsfoglarne såsom synnerligen begåfvade
varelser. Deras förmögenheter äro ringa. Endast få kunna täfla med andra foglar
i att flyga; de flesta äro mer eller mindre främlingar i träden, emedan de i dem icke
förstå att rätt skicka sig, och alla utan undantag sky vattnet. Deras egentliga
hemvist är släta marken. De äro fulländade springare, deras kraftiga och jemförelsevis
höga ben sätta dem i stånd till ett icke allenast uthålligt, utan äfven mycket snabbt
lopp. Hönsfogeln beslutar sig också vanligen först då till att flyga, när han
ovilkorligen måste göra det, då han springande icke nog hastigt eller nog säkert tror
sig kunna ernå målet för sina önskningar och afsigter. De flesta arternas flygt
fordrar många och snabba slag af de korta, runda vingarne, tillåter flygmusklerna ingen
hvila och tröttar derför ganska snart. Men äfven i detta hänseende gifvas undantag.
Stämman är alltid egendomlig. Få arter kunna kallas tystlåtna; de flesta skrika
gerna och mycket. Af angenäma toner förnimmes emellertid blott föga, om man
undantager det uttryck af ömhet, hvarmed hönan lockar sina kycklingar, och de toner
som ingå i tuppens egentliga kärleksläte. Om de högre sinnesförmögenheterna kunna
vi lika litet fälla något gynsamt omdöme. Syn och hörsel synas skarpa, smak och
lukt tyckas åtminstone icke vara förkrympta; om känseln kunna vi icke yttra oss.
Ett visst mått af förstånd kan icke frånkännas dem, men vid närmare iakttagelse
märker man snart, att det icke förslär långt. Hönsfoglarne visa sig visserligen ega ett
godt minne, men föga omdömesförmåga. - De allra flesta hönsfoglar rufva på
marken. Boet kan vara olika, men anlägges aldrig på ett mera konstfullt sätt. Honan
visar en viss omsorg i valet af platsen, men synes hålla det för onödigt att utbygga
sjelfva boet. Många arter använda några ^risqvistar och väl äfven fjädrar till
boets-beklädnad, andra bekläda alldeles icke boets fördjupning. Aggens antal plägar vara
stort. Det vill synas som om hönan genom sin trogna hängifvenhet för sin afkomma
äfven ville ersätta faderns kärlek, ty det gifves ingen fogel, som med större ifver
än hönan egnar sig åt sina afkomlingar, och bibelns vackra bild är sålunda i hvarje
afseende väl vald. Den rufvande hönan unnar sig knappt tid att söka sin föda,
glömmer sin förra skygghet och utsätter sig utan betänkande for faror. - De unga
hönsfoglarne äro, redan då de lemna ägget, ganska rörliga och i allmänhet väl
utrustade varelser. Från första dagen plocka de den föda, som modern krafsar fram
åt dem, följa hennes lockande och taga sin tillflykt under hennes vingar, då de äro
trötta eller söka skydd mot dåligt väder. De tillväxa särdeles hastigt. -
Hönsfoglarne hafva så inånga fiender, att endast deras ovanligt starka förökning förmår
återställa j em vigten mellan tillintetgörelse och ersättning. Alla rofdjur, stora som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
