Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIPOR.
465
en gårig på våren, då endast småfjädrarna fållas. Amerikanska forskare tro sig
deremot hafva iakttagit, att småfjädrarna icke ersättas af nya fjädrar, åtminstone icke
på hösten, utan helt enkelt blekna.
Vigtiga grunder, framför allt de med dalripan fullkomligt lika vanorna och
lefnadssättet, tala för att Moripan, engelsmännens »grouse» (Lagopus scoticus), som
bebor Storbritanniens och i synnerhet Skottlands moar, endast är en afart af dalripan
och icke bör anses såsom en egen art. Hon är lika stor som denna och skiljer sig
från henne endast och allenast derigenom, att hon om vintern icke blir hvit och att
hennes vingar äro bruna, men benen gråa.
Fig. 18!). Dalripa (Lagopus lapponivus), i vinterdrägt. ]/4 nat- st-
Dalripans utbredning sträcker sig öfver den norra delen af gamla och nya
verlden, hela norra Ryssland med inbegrepp af Östersjöprovinserna, Skandinavien från
Vermland ända upp till Nordkap, vidare hela Sibirien och slutligen den höga
norden af Amerika. Derstädes bebor hon enligt Richardson alla »pelstrakterna» mellan
50 och 70° nordl. bredd. Inom dessa gränser är hon en strykfogel, som vid vinterns
annalkande samlar sig i talrika svärmar och drager åt södern, ehuruväl hon äfven
under de strängaste vintrar ännu anjräffas i massor i de skogiga trakterna vid 67°
nordl. bredd. Från Kurland och Lithauen komma allt jemt dalripor hvarje vinter
till Ostpreussen; en och annan lär till och med hafva förflugit sig till Pommern.
Brehm i Foglarnes lif. 2:a uppl.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
