Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORRFOGLAR. 479
lefva enstaka och att båda könen åter bilda skaror, så snart ungarne anlagt
fullständig drägt. Då stanna endast honkycklingarne hos hönorna, hvaremot ungtupparne
sälla sig till sina äldre likar och lefva i fred till sammaus med dessa till nästa lek.
Orrens lif är för öfrigt temligen vexlande, redan på grund af de vandringar, som
företagas under vintern. Vid denna tid slita foglarne stundom mycket ondt for att
förskaffa sig dagligt bröd; vid djup snö t. ex. måste äfven de ofta med ganska stort
besvär förvärfva en knapp och dålig kost, och då kan det hända, att de gräfva sig
långa gångar under snön för att söka något njutbart. Men tiderna bli bättre, och
med de första vårdagarne visar sig åter vår fogels fulla lefnadslust, ja, fulla
öfvermod, ty redan innan snön smält börjar leken. Den som en gång fått iakttaga en
orrlek, skall aldrig glömma detta. Mycket bidrager också till att göra tuppens
kärleksdans till ett särdeles tilldragande skådespel: platsen och den mera framskridna
årstiden, de spelande tupparnes mängd, omvexlingen i deras dansar, den skönhet och
skicklighet, som de dansande utveckla, deras långt i skogen ljudande stämma, den
ledsagande fogelsången från hundratals begåfvade strupar och mycket annat derjemte. -
I Tyskland börjar leken, då björkens knoppar svälla, således vanligen i andra hälften
af mars, men fortfar under hela april och varar till in i maj. I höglandet liksom i
nordens länder inträder den senare och kan fortsättas ända till midten af juni, ja,
till och med in i juli. Äfven på senhösten hör man stundom enstaka orrar ifrigt
kurra, liksom ville de förbereda och inöfva sig; men dessa svaga försök hafva knappt
någon likhet med det egentliga spelet. Orren väljer för sin lek en fri plats i
skogen, helst en liten äng, en trädesåker eller någon afrödjning, der den unga
trädsådden ännu icke kan hindra honom. Han infinner sig på aftonen i dess närhet,
sätter sig i ett träd och spelar här med afbrott till dess natten sänker sig. Tidigt
i daggryningen lemnar han sin sofplats och flyttar sig ned på marken. Der orrarne
äro talrika, samla sig på lämpliga ställen ett stort antal, i norden ofta 30 till 40,
mången gång 100. Den första tuppen, som visar sig, låter, då han infaller på
lekplatsen, höra några pipande läten, tiger derpå en stund och börjar sedan blåsa,
hvarefter det egentliga spelet börjar. I mars och de första dagarne af april af bry tes detta
ofta, men senare fortsattes det hela morgonen, och hvarje särskild tupp visar då en
uthållighet, som väcker förvåning: i Lappland hörde jag orrtuppen oafbrutet spela
från klockan 11 på aftonen till klockan 2 på morgonen. Leken omfattar både dans
och spel. På det första pipandet, som höres från den på lekplatsen inryckande
tuppen, följer den s. k. blåsningen, en sällsam ihålig hväsning, och omedelbart derpå
följer ett kuttrande eller kurrande. Om tuppen är mycket upphetsad, spelar han i
ett, så att blåsning och kuttrande oupphörligt tyckas omvexla och man knappt längre
kan urskilja början och slutet af en sats. Tuppens rörelser under spelet äro häftiga,
lifliga och sällsamma. »Före kuttringen», beskrifver min fader fullkomligt rigtigt,
»håller han stjerten lodrätt och utslagen som en solfjäder, sträcker upp hals och hufvud
i vädret, reser på dessa delars fjädrar och bär vingarne utstående från kroppen och
nedsänkta; derpå gör han några språng fram och till baka, stundom i en krets, och
trycker slutligen undernäbben så långt ned mot marken, att han ofta rifver af sig
hakfjädrarna. Under alla dessa rörelser slår han med vingarne och vrider sig rundt
omkring.» Ju mera upphetsad han blir, desto lifligare äro hans åthäfvor, och
slutligen skulle man kunna tro sig se en vansinnig eller ursinnig framför sig. Mest
stegras alla rörelserna, om flera orrtuppar inrycka på samma lekplats; då bli
dansö-rerne rasande slagskämpar och ställa sig två och två mot hvar andra, som
hus-tupparne göra. Blir striden allvarsam, så måste hvardera af kämparne lemna qvar några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
