Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPHONS.
497
formligen slungar henne med sig. I likhet med beslägtade arter sätter hon sig aldrig
i träden, åtminstone icke så länge hon är frisk; det tillhör redan de största
sällsyntheter, att en rapphöna sätter sig på taket af en byggnad. Deremot visar
rapphönan, om så påfordras, en färdighet, som man icke skulle tilltro henne: hon kan
nemligen simma. Wodzicki iakttog två skaror, som vid fara hvarje gång flögo till
en flod och sökte simmande sin räddning. - Rapphönan är klok och förståndig,
försigtig och skygg, skiljer väl fiende från vän, vet att tillgodogöra sig sin erfarenhet
och visar mycken skicklighet i att foga sig i lifvets olika förhållanden. Hon är
sällskaplig, fredsälskande, trogen och i stånd till uppoffringar, ytterst öm mot make och
ungar, men ådagalägger alla dessa goda egenskaper mera inom familjen i ordets
strängaste mening än mot andra djur och likar af samma art. - Då snön smälter, yppar
sig parningsdriften. Redan i februari skingras skarorna, som under vintern hållit
troget till sammans, upplösa sig i par, och hvarje tupp väljer en passande vistelseort.
Inträder åter vinterväder, så förena sig paren väl för en kort tid, men i alla händelser
finner man dem åtskilda, då våren kommer. Nu förnimmas under morgon- och
aftontimmar tupparnes utmanande rop, och stundom ses äfven två af clem utkämpa en
allvarlig strid om en hona. - Mot slutet af april i sydligare trakter, hos oss dock
vanligen först mot slutet af maj, börjar hönan lägga äggen. Hennes bo är en enkel
fördjupning på flacka marken, fodras med några mjuka halmstrån samt anlägges ofta på
rätt olämpliga platser. Stundom täckes det af en buske, men i de flesta fall står det
midt i den uppspirande säden, särdeles i hvete-, ärt- och rofåkrar, i klöfver eller i
högt gräs på ängar eller nyodlingar i kanten af små lundar. Aggen äro 9-17 till
antalet. Hönan rufvar fulla 26 dagar med otrolig hängifvenhet, så ihärdigt, att
småningom nästan alla hennes bukfjädrar bortfalla, och lemnar boet endast så lång
stund, som oundgängligen erfordras för att uppsöka nödig föda. Medan hon rufvar,
viker hannen icke ur hennes närhet, utan håller god vakt, varnar henne för hvarje
fara, prisgifver sig också vanligen åt denna och återvänder, om han bortskrämmes,
på nytt till det gamla stället. Dödas tuppen, så förestår äfven hönan en temligen
säker undergång. Fortsatt förföljelse kan för öfrigt bortskrämma ett rapphönspar
från boet, så högt det också älskar sin afkomma. - Ungarne äro de allra täckaste
små varelser redan till sitt yttre. Deras dunbeklädnad visar på öfversidan en
blandning af gulbrunt, rostgult, rostbrunt och svart, medan på undersidan ljusare färger
herska; teckningen utgöres af afbrutna fläckstrimmor. Från första dagen af sitt lif
röra de sig med mycken skicklighet, lemna boet till och med redan innan de hunnit
blifva rigtigt torra eller befriade från alla bitar af äggskalet, samt lära sig mycket
snart att rätta sig efter föräldrarnes undervisning. Fader och moder taga lika del i
deras uppfostran; fadern bevakar, varnar och försvarar, modern leder dem, skaffar dem
mat och skyddar dem under sina vingar. Förlorar endera af föräldrarne lifvet, så
öfvertager den andra hela bestyret med ungarnes vård, således äfven fadern moderns pligter.
- Under sin tidigaste barndom förtära rapphönsen nästan blott insekter, senare
derjemte äfven växtämnen och slutligen nästan endast dessa sistnämnda. Ända till
skördetiden drifva flockarne hufvudsakligen omkring på sädesfälten; efter skörden slå
de sig ned på potates- eller kållanden, emedan de härstädes finna det bästa skyddet.
På senhösten uppsöka de stubbåkrar och ännu hellre nyplöjda trädesåkrar, i hvilkas
fåror de kunna dölja sig. Närliggande ängar besökas for gräshoppornas skull,
angränsande skogsmarker åter för myräggen, men sin nattro söker flocken alltid på fria
taltet. På morgonen lemnar rapphönan sitt läger och begifver sig först till fältets
torra ställen, der hon söker sin frukost, vänder sig derefter till ängarna, på hvilka
Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
