- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
498

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498

FASANHÖNSFOGLAR.

daggen torkat, lägger sig, då middagssolen bränner, i buskarne, tager sig härefter
ibland ett sand bad, går på eftermiddagen till baka till stubbåkern och flyger mot
aftonen åter till sitt sofställe. På detta vis fortfares till dess vintern inträder. Vintern
är en sorglig tid och medför ofta hungersdöden för rapphönsen. Det är dock icke
egentligen kölden som skadar dem, utan snön, emedan denna gömmer deras föda och
stundom blir så hård, att de icke äro i stånd att gräfva igenom den samma till
jorden, som bär deras näring. Så länge de kunna gräfva, går derför allting väl; de
känna noga till de fåltytor, på hvilka vintersåddeii eller raps står, och lifnära sig
härstädes ännu allt jemt temligen lätt; men då vexlande väderlek lägger en isskorpa
på snötäcket, råka de i största nöd, förlora allt mer och mer krafterna, bli lätt byte
för rofdjuren eller dö bokstafligen hungersdöden. Under stränga vintrar förlora de
all skygghet för menniskan, närma sig byarue, uppsöka i trädgårdar skydd och
näring, komma till och med iu på gårdar, in i förstugor och störta sig girigt på de
sädeskorn, som tillkastas dem af en barmhertig hand. Så snart töväder och sol i
förening här och der frambragt bara fläckar, äro rapphönseii åter bergade, och hafva
de några dagar efter hvar andra fått äta sig mätta, återvänder också den glada
lef-nadslusten, som så mycket utmärker dem. - Af alla rof däggdjur hotas i synnerhet
rapphönsens ägg och ungar; hök och ädelfalk, sparf hök, ormvråk, kärrhök, korp och
skrika äro dessutom ständigt på jagt efter både ung och gammal. - För att bereda
rapphönseii en tillflykt, borde på alla ängar anläggas täta häckar eller små busksnår,
s. k. remiser, och dessa på bästa sätt underhållas, hvarjemte man borde vara betänkt
på att lindra den nöd, som den stränga vintern medför, genom att i reniisernas
närhet utströ föda och sålunda äfven för dessa hungriga duka ett bord. Rapphönan gör
ingenstädes och aldrig någon skada, bidrager betydligt till att upplifva fält och ängar,
roar hvar och en genom sitt behagliga väsende, gifver tillfälle till den behagligaste
jagt och gör slutligen nytta såsom ett förträffligt villebråd. Såsom ungar fångade
och förståndigt behandlade rapphöns bli ofantligt tama, men till fortplantning skrida
de endast i en stor och på lugnt ställe stående bur, i hvilken de kunna flyga.

Den gamla verldens fälthöns motsvaras i Amerika af Trädhönsen (Ortyx),
som mycket likna dem. De äro små eller medelstora och af prydlig kroppsbyggnad;
näbben är kort, mycket hög, från sidorna sammantryckt, i kanten ofta tandad; foten
har höga tarser och långa tår, men saknar sporre; vingen är af medellängd, men
ännu mycket afrundad och har 4:de, 5:te och 6:te pennorna längst; den af 12
fjädrar sammansatta stjerten är medellång eller kort, utåt afrundad. Befjädringen är
rik, hos de flesta arter icke synnerligen lifligt, men hos många dock mycket vackert
färgad och alltid af en tilltalande teckning. - Såsom trädhönsens egentliga hemland
måste det mellersta Amerika anses; i norra och södra Amerika förekomma
jemförelsevis få arter. Äfven trädhönsen bebo de mest olika platser. Några lefva på fältet
och slätterna, andra i småskogen, en och annan äfven i storskog; de senare påminna
till sitt lefnadssätt om hjerpen, de förra om rapphönsen, fastän härvid måste
fäst-hållas, att allesammans förtjena sitt namn af trädhöus. Väsende och egenskaper
känneteckna slägtets kärna såsom nära beslägtad med rapphönsen, medan de, hvilka
till sin gestalt påminna om hjerpen, äfven likna denne till lefnadssättet. Alla äro
högt begåfvade, rörliga varelser med skarpa sinnen och goda andliga förmögenheter.
De springa hastigt och skickligt, flyga lätt, om också icke med uthållighet, röra sig
med skicklighet i trädens grenar, se och höra skarpt, bedöma förståndigt vexlande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free