Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRUTSAR.
531
vandra de sitt område, allt under det att de vända sig från den ena ätbara växten
till den andra. Mot middagstiden hafva de fylt sin mage, och antingen hvila de
nu några timmar, än nedhukade på tarserna, än liggande på buken, eller ock
tumla de om muntert och öfvermodigt och utföra de sällsammaste dansar, i det att
<le liksom galna springa fram och åter i en krets, lyfta på vingarne och svänga dem
med en darrande rörelse, liksom om de ville höja sig i luften. Den mest tryckande
sommarhetta tyckes icke på minsta sätt besvära dem, lika litet som de hafva någon
olägenhet af den glödande sanden. Strax efter middagen gå de må hända för att
dricka, taga sig till och med, såsom Heuglin iakttog, ett bad i hafvet, i det att
de vada ut i vattnet på sandbankarne och härstädes förblifva stående en längre tid,
ofta långt från stranden och med vattnet gående upp till halsen. På eftermiddagen
beta de åter, och emot aftonen uppsöka de på något passande ställe ett nattläger,
lägga sig med inböjda ben på buken och sofva utan att derför försumma omsorgen
om sin säkerhet. Vid hotande ovädersstorm nedlägga de sig likaledes, men i
allmänhet älska de mera rörelse än hvila. - De starka och viga benen ersätta visserligen
icke andra foglars flygförmåga, men förläna likväl strutsen en rörelseförmåga, som
verkligen uppväcker förvåning. Under mina resor genom Bahiuda red jag öfver ett
sandigt ställe, hvarest strutsvägar korsade hvar andra i alla rigtningar. Man kunde
på dessa stigar tydligt se, om fogeln gått i makligt skridt eller sprungit i traf. I
förra fallet voro fotstegen en till half annan, i senare åter två till tre meter aflägsna
från hvar andra. Anderson försäkrar, att strutsen, om han jagas och på en kortare
sträcka, kan tillryggalägga en engelsk mil må hända på en half minut, emedan hans
fötter knappt tyckas beröra marken och hvarje steg icke sällan eger en vidd af fyra
till fyra och en half meter. Denna uppgift är helt säkert öfverdrifven, men väl eger
det sin rigtighet, att fogeln icke blott täflar med en kapplöpningshäst i snabbhet,
utan öfverträffar honom. Bibelns ord: »vid den tid, då han sträcker ut, reser han
sig och hånar båda, häst och man», innehålla således fullkomlig sanning. - Såsom
strutsens bäst utvecklade sinne måste man otvifvelaktigt betrakta synen. Hans öga
är verkligen vackert och dess synkraft förvånande stor. Alla iakttagare
öfverensstämma deruti, att man af jettefogelns beteende tydligt kan iakttaga, att han på
hela mil öfverskådar den kala trakten. Dernäst äro hörsel och lukt mest utvecklade,
men känsel och smak äro sannolikt mycket slöa; åtminstone berättigar fogelns
uppförande till en sådan slutsats. Om hans andliga förmögenheter äro omdömena olika,
ty medan några forskare öfverensstämma med bibeln, som säger, att Gud betagit
ho-.iiom visheten och icke tilldelat honom något förstånd, berömma deremot andra
fogelns klokhet och i synnerhet hans skygga försigtighet. Jag har i åratal handskats
med strutsar och måste for min del instämma med bibeln. Enligt min åsigt tillhör
strutsen de dummaste, enfaldigaste foglar som finnas. Att han är skygg är
otvifvelaktigt, ty han flyr med snabba steg vid hvarje ovanlig företeelse, men uppskattar
svårligen faran efter dess egentliga betydelse, emedan han låter bringa sig ur
fattningen äfven af för honom alldeles oskadliga djur. Det talar alldeles icke for hans
förstånd, att han lefver ibland de kloka zebrahjordarne och tyckes tillgodogöra sig
deras försigtighet, ty zebrorna sluta sig till honom, icke han till dem, och de draga
den största möjliga nytta af den redan genom sin kroppshöjd till vaktaretjenst kallade
fogeln, som stormar sin väg så snart han får syn på något ovanligt. - Strutsens
hufvudsakligaste men icke uteslutande föda utgöres af växtämnen. I frihet betar
han på kalkonens manér, i det att han afbiter gräs, örter och löf eller från marken
plockar upp korn, insekter och små ryggradsdjur; i fångenskap slukar han allt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
