- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
543

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRUTSAR. 543

blåaktig, baktill lackröd hals, rödbrunt öga, svart näbb och grågula fötter. Unga
foglar hafva en brimaktig anstrykning. - Den holländske resanden Forsten såg
hjelmkasuaren i skogarne på Ceram, och det vill nästan synas som om arten vore
inskränkt till denna enda ö. Alla resande, som hafva något att meddela om
kasu-arernas lif i fritt tillstånd, öfverensstämma deri, att de i motsats till de hittills
omtalade arterna bebo de tätaste skogarne och der föra ett mycket fördoldt lif samt att
de vid minsta fara ögonblickligen begifva sig på flykten och söka undandraga sig
menniskornas blickar. På de glest befolkade öarna lära de ingalunda vara sällsynta,
tvärt om förekomma talrikt, men alltid anträffas enstaka. - Alla kasuarer, som föras
till Europa, lära af infödingarne infångas såsom ungar och uppfödas. Detta är må
hända orsaken till att de flesta synas jemförelsevis tama, milda och förtroliga, medan
likväl deras ursprungliga väsende häntyder på motsatsen af alla dessa egenskaper.
Bennetts fångna kasuarer voro mycket tama, sprungo omkring öfver allt i huset
och på gården; utan att visa sig skygga, sprungo de till hvar och en, som de sågo,
emedan man skämt bort dem med att låta hvilken besökande som helst gifva dem
föda. Med tiden blefvo de så efterhängsna, att de störde tjenarne vid deras arbete,
inträngde genom öppnade dörrar, följde personer i hack och häl, genomsnokade i
köket alla vinklar och vrår, hoppade upp på bord och stolar och besvärade kocken
i högsta grad. Då man försökte fånga dem, sprungo de omkring med yttersta
hastighet eller kröpo under husgeråden, försvarade sig äfven modigt med näbb och
fötter. Lät man dem vara i fred, så gingo de frivilligt till baka till sitt vanliga
tillhåll. Sökte pigan drifva bort dem, så slogo de efter henne eller söndersleto
hennes kläder. I stallet sprungo de mellan hästarne och åto jemte dem ur krubban.
Icke sällan kommo de in i Bennetts arbetsrum, sedan de sjelfva öppnat den på
glänt stående dörren, gingo lugnt omkring i det samma, besågo allting och gingo
derpå sin väg. Hvarje ovanlig tilldragelse f jettrade deras uppmärksamhet, hvarje
buller, som de fornummo, lockade dem tillstädes. - Kasuarerna skilja sig
väsentligen från andra strutsar genom sin gång. De löpa icke, utan traf va, medan de hålla
kroppen vågrätt, lyfta dervid vanligen äfven något på de förlängda gumpfjädrarna
och tyckas derför vara högre baktill än framtill. De särskilda stegen följa icke
synnerligen tätt på hvar andra, och trafvandet befordrar dem derför jemförelsevis föga;
men om kasuaren verkligen vill fly, löper han med förvånande snabbhet, gör
vändningar af alla slag med beundransvärd färdighet och är äfven i stånd att hoppa
lodrätt upp till en höjd af halfannan meter. Kamsay erfor af sitt fångna exemplar,
att han äfven kan simma förträffligt. - Enligt mina iakttagelser utmärker sig
kasuaren till sina andliga förmögenheter icke just till sin fördel framför sina
stamförvandter. Jag anser honom visserligen för mycket klokare, men också för afgjordt
elakare än öfriga strutsar. Hvarje ovanlig tilldragelse försätter honom, om icke i
fruktan, i ett retningstillstånd, som kan urarta till formligt ursinne. Då anfaller han
hänsynslöst motståndaren, som retar honom, lika mycket örn denne är en menniska
eller ett djur, hoppar rasande upp på honom och försöker skada honom lika väl med
näbben som med fötternas skarpa klor. På alldeles samma sätt beter han sig under
parningstiden. Alla djurvaktare i zoologiska trädgårdar, i hvilka kasuarer finnas,
äro mera rädda for dessa än for de stora arterna af kattslägtet, hvilkas
sinnesstämning alltid varskos af uttrycket i deras ansigte, hvaremot de icke nog kunna akta
sig för kasuarerna och alltid måste vara beredda på ett illvilligt anfall af dem.
Ehuru man kan antaga, att kasuarerna icke helt och hållet försmå djurisk föda,
måste man likväl räkna dem till växtätarne. Man antager, att de i sitt hemlands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free