Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 HÅGERVADARE.
eller skogar i allmänhet. - Hägrarnes väsende är icke tilldragande. De intaga de
sällsammaste ställningar, men ingen enda af dessa kan sägas vara behaglig; de äro
temligen rörliga, men hvar och en af deras rörelser har i jemförelse med andra
vadares något klumpigt eller åtminstone fult. Deras gång är maklig, långsam och
betänksam, deras flygt är ingalunda oskicklig, men enformig och slapp. De äro i stånd
att skickligt klättra i safven eller i grenarne, men föra sig dervid så, att deras
klättring lika fullt tyckes oskicklig; de simma med färdighet, men på ett sätt, att de
ovilkorligen uppväcka löje. Deras stämma är ett obehagligt skrik eller ett högljudt,,
vidt omkring skallande vrål, som förefaller inånga menniskor hemskt; ungarnes.
stämma är ett motbjudande skall. Bland sinnena står otvifvelaktigt synen högst^
men blicken ur det vackra, merendels klart färgade ögat har något elakt, som blicken
af en orm, och hägrarnes lynne vederlägger icke detta intryck. Af alla vadare ära
de de ilsknaste och elakaste. De lefva ofta i större sällskap, kunna dock svårligen
kallas sällskapliga foglar, ty den ena betraktar med afundsamt öga den andra och
lemnar intet tillfälle obegagnadt att tillkännagifva sin illvilja. Större djur
undvika de sorgfälligt, i det att de antingen aflägsna sig eller söka göra sig
oigenkän-liga genom att antaga sällsamma ställningar; mot mindre djur visa de sig
mord-giriga och blodtörstiga, åtminstone ovänliga och trätlystna. Deras byte utgöres
företrädesvis af fisk; de mindre arterna lefva hufvudsakligen af insekter, men försmå
lika litet som de största arterna något annat djur, som de kunna komma åt. De
förtära små däggdjur, unga och hjelplösa foglar, groddjur af olika slag, må hända,
med undantag af paddorna, och desslikes blötdjur och maskar, möjligen äfven kräftor.
Ljudlöst och ytterst försigtigt, med giriga blickar spanande i vattnet, framsmyga de
vadande, med den långa halsen så djupt indragen, att hufvudet hvilar på skuldrorna
och undernäbben på den framåtböjda halsen; med blixtens hastighet utsträckes
plötsligen halsen i hela sin längd, och som en lans slungas näbben mot bytet, som
vanligen är utan räddning förloradt. På samma sätt försvara de sig mot sina angripare.
Så länge som möjligt fly de för hvarje starkare fiende, men bringas de i trångmål,
angripa de med raseri, måtta alltid näbbens hugg mot sin motståndares ögon och
kunna derför bibringa högeligen farliga sår. - Alla hägrar rufva gerna i sällskap
med sina likar, med beslägtade eller icke beslägtade fogelarter. Deras bon äro stora,,
groft sammanfogade byggnader och stå antingen på eller i rörsnåren på de samm
an-böjda stänglarne. I boet läggas 3 till 6 ägg. Endast honan räfvar, men förses
under tiden med föda af hannen. Ungarne stanna till dess de kunna flyga eller
nästan ända till denna tid i boet, matas ännu någon tid sedan de utflugit, men
öfverlemnas derefter åt sitt öde. - En talrik hägerkoloni lemnar en storartad anblick.
En sådan skildrar Baldamus: »Vi befinna oss i början af juni; vassens rör har
uppnått en höjd af goda två meter och täcker träsksjöns grumliga vattenspegel. Så
långt ögat når, sväfvar blicken Öfver det släta landskapet utan att finna någon
hvilo-plats. Men på den ändlösa gröna och blåa ytan afsticka på ett praktfullt sätt
underbara, gula, grå, hvita och svarta gestalter: ägrett-, purpur-, tofs- och natthägrarr
skedgäss, ibisfoglar, skarfvar, tärnor, måsar, gäss och pelikaner. På pilträden och
popplarna, som höja sig här och der, bygga hägrarne sina bon. En af deras kolonier
har ett omfång af högst några tusen steg, och bona äro fördelade på endast hundra
till hundrafemtio pilar, men många af dessa träd bära tio till tjugu bon. På de
större pilarnas starkare grenar stå den grå hägerns bon; ofta hvilande på deras kant
finnas natthägrarnes, de svagare och högre grenarne bära silkeshägerns och
dverg-skarfvens, hvaremot tofshägerns små, genomskinliga bon vaggas längre ned på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
