Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄGRAR. 551
smala sidogrenarne. På den ifrågavarande rufningsplatsen äro, såsom vanligt,
natt-hägrarne de talrikaste; efter dem till antalet komma silkeshägrarne, gråhägrarue och
slutligen tofshägrarne. Med undantag af dvergskarfvarne äro alla så föga skygga,
att under veckor fortsatt skjutande icke drifver dem bort. De flyga visserligen sin
väg efter ett skott, men sätta sig strax derefter i träden, ja, bli ofta nog qvarsittande
i samma träd, i hvilket man just uppklättrar. Uppehåller man sig en stund i båt
under träden, börjar snart det brokigaste lif, och så öfverraskande och omvexlande
företeelser följa på hvar andra, att man icke tröttnar vid det ovanliga skådespelet.
Först klättra natthägrarne under lifligt skrik och med sällsamma åtbörder från de
öfre grenarne ned till sina bon, plocka om dem, maka äggen till rätta, vrida sig åt
alla sidor och uppspärra under hest skrik det stora, röda gapet mot hvarje allt f Or
]]ärgången granne; derpå infinna sig sakta flygande de små ägrelthägrarne, den ena
bärande en torr qvist till boet, den andra qvickt stigande från gren till gren till sitt
bo; samtidigt närma sig de präktiga, gula tofshägrarne med sin lätta flygt, liknande
ugglornas; slutligen nalkas äfven de något försigtigare gråhägrarne. Det är ett larm,
ett skrik, ett qvidande, ett knarrande och morrande om hvart annat, ett vimmel
såsom af snöhvita, gula, grå och svarta lyktgubbar på den ljusblå bottnen, så att öga
och öra förvirras och tröttas. Slutligen blir det lugnare och oväsendet aftager. De
flesta foglar sitta rufvande eller vaktande vid boet. Då faller plötsligt en natthäger,
som finner tiden låug, på den tanken att bemägtiga sig en risqvist ur sin grannes
bo, och skriket, som nyss afstannat något, börjar på nytt. Åter inträder ett piano,
ty egentliga pauser förekomma icke. Men hvarför nu detta förskräckliga fortissimo?
Jo, en glada, som har sitt bo femtio steg derifrån, fångar helt lugnt i hvar och en
af sina klor en ung gråhäger. Den gamla hägern begifver sig knotande från boet,
men låter röfvaren draga sina färde och lemnar sin afkomma i sticket, fastän endast
ett försök att använda sitt farliga vapen och sin styrka skulle vara döden åt denna
och liknande snyltgäster. Några natthägrar följa skrikande fredsstöraren, men
återkallas plötsligen af ett nytt, starkare skrik. På ett ställe har en skata, på ett
annat en kråka begagnat sig af deras frånvaro för att borttaga några ägg. De
röfvades grannar flyga upp under fruktansvärdt skrik, medan åter andra af samma
tjuf band falla öfver de nyss lemnade bona och blixtsnabbt ila sin väg med bytet.
Ännu ljuder det förvirrade ångest- och hämndskriket, då ett susande höres, som
bjuder ljudlös tystnad. Den majestätiske kungen i luftens rike, en väldig örn drog förbi
och hän öfver det otillgängliga rörsnåret, der gässens och ändernas högljudda
snattrande lika plötsligt förstummas. Der borta vid ängskanten smäller ett skott, och
hela kolonien, så när som på natthägrarne, flyger upp och blandar sig med de
tusentals foglar, hvilka, uppskrämda ur det grunda vattnet, flygande kretsa omkring och
slutligen åter sänka sig.»
Gråhägern (Ardea cinerea, fig. 212, a) har en längd af 100 till 106 cm.,
hvaraf stjerten upptager 19 cm. - Hans utbredningsområde sträcker sig norr ut till
64° nordl. bredd; åt söder förekommer han i nästan alla gamla verldens länder, icke
blott i egenskap af flyttfogel, utan äfven såsom, häckfogel. Jag har träffat honom
långt in i norra och östra delarne af Afrika, och andra forskare hafva funnit honom
i vestra och södra Afrika. I Indien är han allmän, och härifrån ströfvar han helt
säkert öfver på den ena eller andra af Oceaniens öar. I norden är han flyttfogel, i
södern åtminstone strykfogel. Från Tyskland anträder han vandringen i september
och oktober; vid denna tid genomreser han detta land i sakta mak långs de stora
floderna, uppträder i oktober öfver allt i södra Europa och flyger slutligen öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
