Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORKAR.
565
födan. Den för ungarne nödvändiga vattenmängden hemföra föräldrarne jemte födan
i strupsäckeii och uppkasta vattnet på samma gång som födan. Vid stark värme
lära de öfverspruta ungarne, liksom de äfven ställa sig mellan dem och solen för att
förskaffa dem skugga, eller tvärt om vid kall och regnig väderlek betäcka dem med
sin kropp. Storkarnes familjelif lemnar alltid ett underhållande men icke alltid
angenämt skådespel. Icke blott taket nedsmutsas i högsta grad, utan äfven nedanför
boet lio-cja nedfallna näringsämnen, hvilka ruttna och utbreda stank. Icke sällan
CD O ’
händer äfven till husmödrarnas fasa, att den gamla storken, som vill mata sina
ungar med några nyss fångade, ännu till hälften lefvande ormslår, snokar och annan
motvilja eller fruktan ingifvande ohyra, tappar några af ormarne öfver taket ned på
gården. Det nöje familjen gör är dock större än all förtret den förorsakar. Redan
första dagen af sin lefnad sitta ungarne på hälarne, ställa sig sedan upprätt i boet,
skyddas från att nedfalla derigenom att föräldrarne anbringa nya grenar och
ris-qvistar till stöd, lära sig snart känna trakten och gifva från första stund prof på
förträfflig syn, ty de uppspana redan i fjerran den gamla storken, som kommer med
föda åt dem, och helsa honom först genom sina åtbörder, senare genom att smälla
med näbben, så oskickligt detta än sker till en början. De växa under minst två
hela månader. Mot slutet af denna tid börja de pröfva sina vingar, ställa sig på
Icanten af boet, slå med vingarne och företaga sig slutligen vågstycket att till en
början flyga från boet ned på takåsen. Så snart de fullt kunna lita på sin
flygförmåga, företaga de Utflygter i sällskap med de gamla, men återvända i början
hvarje afton till boet för att tillbringa natten i detta. Emellertid förlora de allt
mera denna tillgifvenhet för sin vagga, i den mån tiden nalkas, då ung och gammal
bryter upp för att anträda vinterfärden. - Före afresan församla sig alla en trakts
.storkfamiljer på bestämda platser, vanligen lösa, sumpiga ängar. Antalet ökas dag
för dag, och sammankomsterna vara allt längre. I slutet af juli plägar skaran vara
fulltalig och snart derefter höjer den sig efter ännu ett lifligt smällande med
näbbarn e upp i luften, kretsar ännu en stund öfver den kära hemtrakten och drager
derpå hastigt i sydvestlig rigtning sin väg, under färden sannolikt upptagande ännu
flera kamrater och sålunda allt jemt tilltagande i mängd. Naumann omtalar
storkskaror, hvilkas antal torde belupit sig till 2000-5000, och jag kan endast instämma
med honom, emedan de skaror jag såg på deras färd i det inre af Afrika
understundom voro så talrika, att de bokstafligen betäckte vidsträckta ytor långs flodstränderna
eller i steppen och, då de uppflögo, fylde hela synkretsen.
Den andra arten, som äfven förekommer hos oss, är Svarta storken eller
Skogsstorken (Ciconia nigra), hvars medellängd utgör l,o5 m., hvari stjerten
ingår med 24 cm. Hufvud, hals och kroppens hela öfversida äro brunsvarta med
praktfull koppar- eller guldgrön och purpurfärgad glans, undra sidan från öfre delen af
bröstet är hvit, vingarne och stjertfjädrarna äro nästan glanslösa, ögat rödbrunt,
näbben blodröd, foten lifligt karminröd. - Skogsstorken bebor mellersta och södra,
mera sällan norra Europa, många länder i Asien och om vintern Afrika. Särdeles
talrikt förekommer han i mellersta Ungern och Galizien; i Skandinavien går han i
enstaka exemplar ända upp till 60° nordl. bredd, i Kyssland och Polen finnes han.
här och der, i Danmark öfver allt på passande ställen såsom häckfogel. Icke sällan
anträffas han i Donaulågländerna och Turkiet; deremot berör han endast på sitt tåg
Holland, Belgien, Frankrike, Spanien, Italien och Grekland. I Asien sträcker sig
hans häckningsområde öfver hela Turkestan och södra Sibirien, Mongoliet och Kina.
Vintern tillbringar han i mellersta och södra Afrika, Palestina, Persien och Indien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
