Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 SNÄPPVADARE.
mellersta Sverige, och lägger alltid boet i morasens vattenmossa. Boet är. djupare
och beklädes sorgfälligare än andra snäppors bon.
Våra beckasiner och morkullor tillhöra den fjerde gruppen inom snäppfamiljen
och utmärka sig genom sina stora ögon, hvilka häntyda på deras nattliga
lefnadssätt, genom sina jemförelsevis långa, ända till basen från hvar andra fria tår, af
hvilka den mellersta framtån är ungefär af samma längd som mellanfoten, och
slutligen genom sin synnerligen långa och raka näbb, som vid spetsen är uppsväld på
en längre sträcka än hos föregående och försedd med punktformiga intryck i
näbbhuden, sedan den torkat, samt en smal, långsgående fåra så väl i öfverkäkens
ryggkant som i underkanten af underkäken.
De egentliga Beckasinerna (Telmatias) hafva nedre delen af underbenet bar;
på ryggen hafva de två ljusare längdstreck. Den ena beckasinarten i vår fauna,
Halfbeckasinen eller Hårdsnäppan (Telmatias gallinula) har midttrakten af
pannan och hjessan svart. De två andra till vår fauna hörande beckasinerna,
Dubbel-beckasinen (Telmatias major) och Enkelbeckasinen eller H or s göken
(Telmatias gallinago) hafva en långsgående ljusare midtlinie på den mörkbruna hjessan;
men den förra har kortare näbb, aldrig dubbelt längre än mellanfoten, och det rocla
bröstet (stundom äfven buken) tecknadt med täta, svarta tvärfläckar, medan
enkel-beckasinen har sin näbb dubbelt längre än mellanfoten och den svartfläckiga, röda
färgen på undersidan inskränkt till halsen.
Mor k ull or n a (Scolopax) - och bland dem vår allmänna Mor k ull a
(Scolo-pax riisticula) - hafva underbenet (skenbenet) helt och hållet fjäderbeklädt, en
karakter, som skiljer dem från alla öfriga vadare, och äro på hjessan tecknade med
ljusare tvärband, hvilka dock motsvaras af en antydan dertill äfven hos beckasinernas
dunungar.
Halfbeckasinen är den minsta af nämnda arter, med en längd af omkring 20
till 21 cm. Dubbelbeckasinen och enkelbeckasinen äro sins emellan af ungefär samma
storlek, med en kroppslängd af omkring 28 till 29 cm. Morkullans kroppslängd är
omkring 36 cm. - Alla dessa arter äro till sitt lefnadssätt utpreglade vadare, som
älska fuktiga, sumpiga trakter, der de med sin känsliga näbb rota i dy eller bland
mossa och nedfallna löf för att söka sin föda, som består af insekter, maskar och
små snäckor. De båda nämnda slägtena skilja sig emellertid från hvar andra
deruti, att morkullorna äro skogsfoglar, då deremot beckasinerna träffas vid mera öppna
myrar, mossar, sjöar och flodstränder. Deras egendomliga färgteckning, i synnerhet
på ryggen, en blandning af brunt, svart och gult - den sistnämnda färgen på
beckasinerna utmärkt i fyra längsgående ryggstreck, på niorkullorna deremot mera
blandad med ljusgrått och fördelad i tvärfläckar - påminner om öfriga nattfoglar,
såsom nattskärran och ugglorna; men flygten erinrar snarare om flädermössens, ty
de spetsiga vingarne gifva en hastig fart, bruten i konstiga krumbugter. På
marken röra sig dessa foglar mera likt hönsfoglarne, och liksom dessa »trycka» de för
annalkande faror.
Halfbeckasinen har sitt egentliga hemvist i Ryssland och vestra Sibirien; i
östra Sibirien fann Rådde honom endast sällan. I Skandinavien anträffas han här
och der som häckfogel; i Lifland och Italien är han allmän. På sina vandringar
kommer han äfven till Indien, sprider sig derstädes öfver hela halfön och lemnar
den samma åter på våren med sina anförvandter. Det samma gäller för norra Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
