Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 SNÄPPVADARE.
två morkullhannar, börjas en sällsam tvekamp i luften, i det att de tappert tumla
om och sticka efter hvar andra med näbbarne. Detta sträck, som kan jemföras med
andra foglars lek, börjar redan på vandringen, varar till en början endast en kort
tid, men räcker sedermera och vid häckningsplatserna längre. Det plägar sluta med
mörkrets inträdande. - Om man ser en lefvande morkulla, är man böjd att anse
henne för en af de dummaste foglar; men häri bedrager man sig, ty hon har icke
blott skarpa sinnen, utan är öfver förväntan klok, åtminstone mycket listig. En
morkulla, som orörlig ligger bland torra blad, träbråte, bredvid ett till marken fallet
barkstycke eller en framskjutande rot, förbises af äfven den mest öfvade och erfarne
jägares skarpa öga och igenkännes i lyckligt fall endast på sina stora ögon. Hon
misstror hvarje djur, som på minsta sätt förefaller henne betänkligt, och det tyckes
nästan som om hon äfven i de oförargligaste och oskyldigaste såge farliga varelser.
Att hon under närmare umgänge med menniskan småningom aflägger detta
misstroende, talar för hennes andliga begåfning. Hon låter tämja sig, och då hon
upp-födes från ungdomen, blir hon mycket förtrolig. - Med aftonskymningens inbrott
flyger morkullan öfver breda skogsvägar, ängar och sumpiga ställen i skogen eller i
dess närhet, för att söka sig föda. I fångenskap vänjer sig morkullan småningom
vid semlor och myr ägg, sedan man till en början gifvit henne rikligt med
daggmask. Äfven lär hon sig snart med näbben borra i mjuka grästorfvor, till och med
om hon blifvit tagen ur boet så späd, att hon icke haft tillfälle att af egen
erfarenhet lära sig detta sätt att förskaffa sig föda. I ensliga, stilla skogar väljer
mor-kullan till häckningsplats ställen, på hvilka tät småskog omvexlar med fria platser.
Sedan paren förenat sig och hannen hela veckor slagits med sina grannar, uppsöker
honan en passande plats bakom en liten buske eller gammal stubbe, mellan rötter,
mossa, gräs samt använder här någon påträffad fördjupning i marken till boplats,
eller ock uppkrafsar hon sjelf en sådan fördjupning, som hon nödtorftigt bekläder med
litet torrt ris, mossa och andra ämnen, och här lägger hon sina fyra ägg. Hon räfvar
med största ifver 17 till 18 dagar. Hannen synes under tiden föga bekymra sig om
sin maka, men återkommer till henne, sedan ungarne blifvit utkläckta och lemnat
boet, hvarefter båda föräldrarne ådagalägga stor omsorg om familjen. Flera jägare
och bland dem mycket sorgfälliga iakttagare hafva sett, att gamla morkullor vid stor
fara undanskaffat sina ungar på det sätt, att de fattat dem med klorna eller med
hals och näbb tryckt dem mot bröstet för att fasthålla dem, flugit upp och sålunda
bringat ungarne i säkerhet. Under tredje veckan af sin lefnad börja ungarne flaxa,
och innan de ännu lärt sig flyga ordentligt, göra de sig sjelfständiga. - Hittills har
man allmänt antagit, att morkullan endast häckar en gång om året och i värsta fallr
om den första kullen blifvit borttagen, skrider till att lägga en andra. Nyligen
hafva likväl iakttagelser blifvit samlade, i synnerhet af Hoffmann, hvilka tyckas
visa, att under gynsamma år alla eller åtminstone de flesta niorkullor häcka två
gånger. Morkullan och hennes afkomma hafva farliga fiender i vilda och tama
katten, mår den, höken och sparf höken, jagtfalken, skrikor och skator. Jägaren
förföljer henne endast under hennes flyttningstid, sydländingen äfven i hennes
vinterqvarter, fastan hennes kött då ofta ar hårdt och segt. Jagten på sträckande
morkullor är ett särdeles stort nöje för en jagtkunnig man, och äfven morkullornas
upp-drifvande med hund eger sina stora behag. Här och der fångas de med limspön och
garn, löpsnaror, donor och andra fångstapparater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
