Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E AL L AK. 629
från sidorna sammantryckt, samt temligen höga fötter; dock är mellantån med klo
längre än mellanfoten. Vingarne äro hvälfda, korta och trubbiga; den mycket korta
stjerten döljes under täckfjädrarna; fjäderdrägten är mycket rik och vattentät. Den
gamle hannens öfverkropp synes på gul botten svartfläckig, emedan alla fjädrarna
visa oljebruna kanter; hufvudets sidor och underkroppen äro askblågrå, i ljumskarne
stå svarta och hvita band; buk och undergump äro rostgrågula, vingarne matt
svartbruna med olivbruna ränder, stjertfjädrarna svarta med oljebruna kanter. Ögat är
smutsigt ljusrödt, näbben på ryggen brungrå, i käkkanten liksom på undernäbben
mönjeröd, foten brunaktigt grön. Längden utgör 27 till 29cm., hvaraf stjerten
upptager 6 cm. Honan är mindre, men af samma färg och teckning som hannen. De
fullfjädrade ungarne äro på undersidan rostgulaktigt grå, prydda med svartgrå och
svartbruna fläckar på fjäderspetsarne. - Vattenrallen hemvist utgöres af norra och
mellersta Europa äfvensom mellersta Asien, öster ut ända till Amur; på sina
vandringar besöker han södra Europa och norra Afrika äfvensom Indien, men tillhör
redan i Egypten de sällsynta vinterfoglarne. Hans flyttning infaller i oktober och
mars; dock träffar man ännu midt i vintern enstaka vattenrallar äfven i Tyskland
vid samma tid som han är talrik i södra Europa. Det är en påfallande företeelse,
iitt Vattenrallen i trots af sin mycket dåliga flygt regelmessigt äfven uppträder på
enstaka nordliga öar, exempelvis Färöarna och Island, stundom alldeles icke flyttar
från dem, utan ofta om vintern under rätt bekymmersamma förhållanden söker
lifnära sig vid de heta källorna. I alla händelser tillryggalägger han merendels sin
vandring till fots, långs flodloppen. - Vattenrallen uppehåller sig, såsom Naumann
säger, »i ovänliga träsk, som menniskan endast ogerna besöker, i fuktig vildmark,
hvarest vatten och moras döljas under täta växter, blandade med buskar, ofta äfven
i nära skogen belägna eller af skog omslutna säf- och vassrika vattendrag». Han
är mera natt- än dagfogel och allra lifligast i skymningen. Dagen tillbringar han
i stillhet och bortsofver väl en del af den samma. Får han se något ovanligt,
räcker han upp halsen, lägger vingspetsarne öfver gumpen och vippar oupphörligt
med stjerten. Då han smyger omkring, böjer han ned hals och hufvud, så att hela
gestalten blir lägre; stegen bli större och följa hastigare på hvar andra, och så snart
han kommit i full fart, har han på några ögonblick försvunnit för iakttagaren och
aflägsnat sig ett långt stycke. Den, som vid sådant tillfälle öfverraskar rallen, skall
snarare tro sig hafva sett en råtta än en fogel. Han simmar med lätthet och
behag, äfven utan att tvingas dertill, undviker derför icke de djupare ställena i träsken,
på hvilka han icke når bottnen, men simmar aldrig öfver stora, fria ytor. Hans flygt
är dålig, ansträngande, fordrar starka vingslag, är låg och fortsattes aldrig långt i
en sträcka. Vid den samma sträcker han ut vingarne långt ifrån sig och rör dem
med korta, flaxande slag, så att det ser ut som flöge en läderlapp förbi. Om
sommaren tager han för öfrigt endast då fara hotar sin tillflykt till vingarne, men
då kan också hända, att han högst olämpligt slår sig ned midt på fria fälten eller
till och med i träden. Som han alltid lefver undandold och gömmes af safven,
tyckes han stundom, då han af menniskan öfverraskas på en fri plats, gripas af
en verklig fasa och så fullkomligt förlora fattningen, att han glömmer göra något
försök till flykt. Med sina likar umgås han föga, tyckes snarare tillhöra de
osällskapligaste foglarne, ty han förenar sig icke ens på vandringarna med andra af sin
art. Fångna vattenrallar vänja sig snart vid förlusten af sin frihet och vid buren.
En läkare i Saalfeld hade fått en vattenrall så tam, att denne sprang efter honom
i huset liksom en hund, gaf akt på hans åtbörder och på vintern sof i hans säng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
