Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRNFOGLAtt. 639
medellånga, föga böjda och spetsiga klor; af tårna äro den yttre och mellersta
förenade medelst en hud. Vingarne äro temligen långa och kraftiga, med tredje
vingpennan längst; stjerten har tolf fjädrar och är svagt afrundad; fjädrarna på halsen
äro små. .Särskildt anmärkningsvärda äro två mycket starka sporrar på vingieden,
och en art bär äfven på hufvudet en hornartad utväxt. I färgen visa de olika
arterna föga skiljaktighet. Benbyggnaden är massiv; i gommens byggnad har H u xley
framvisat en egendomlig likhet mellan dessa foglar och änderna. Tungan är lång,
smal och spetsig, kräfvan rymlig, magsäcken muskelstark, tarmkanalen lång med
starka hinnor. Liksom hos vissa simfoglar ligger under huden ett tätt nät af
luftceller och luftblåsor, hvilka efter behag kunna fyllas och tömmas. - De till denna
familj hörande foglar lefva i alla större träsk i södra Amerika, vanligen i små flockar,
men under parningstiden parvis, äro i det hela fredliga och bruka sällan sina
kraftiga vapen, utom då hannarne under parningstiden bekämpa hvar andra eller då båda
könen afvärja svagare fiender. Då de gå, hafva de en stolt och värdig hållning; då
de flyga, påminna de om stora roffoglar, särdeles om gamar: då de skrämmas upp,
flytta de sig i träden; de tyckas icke kunna simma. Deras stämma skallar vidt
omkring i skogen. Sin näring hemta de företrädesvis af växtämnen; dock torde de i
likhet med andra vadare icke försmå insekter, små amfibier och fiskar. De upprätta
midt i träsket, hvari de vistas, ett stort bo, i hvilket de lägga två ägg, och taga
genast med sig ungarne, så snart dessa äro utkläckta. Uppfödas de från ungdomen i
fångenskap, vänja de sig lätt vid denna, förvärfva sig aktning och lydnad bland
öfriga tamfoglar och lära till och med här och der kunna användas såsom herdar. I
Sydamerika håller man dem gerna vid gårdarne, men sänder dem sällan lefvande
öfver till Europa. Hos indianerne stå hornet, den venstra vingsporren och näst denne
den högra i högt anseende såsom läkemedel.
I mellersta Brasiliens skogsområde, och utbredande sig härifrån norr ut öfver
Guyana och Columbien, lefver den med ett horn på pannan utrustade Auiuma
eller brasilianernes Anhima (Palamedea cornuta, fig. 236). Hennes färg är
glänsande svartbrun, på hals och bröst silfvergrå, med bjert afstickande hvitt på buk och
imdergump. Längden utgör 80 cm., hvaraf stjerten upptager 29 cm.
SJETTE ORDNINGEN:
air (IV a t ät öres).
Dessa, de i flertalet system lägst stälda foglar, kännetecknas utan undantag
genom sina s. k. simfötter, i hvilka åtminstone framtårna äro förenade med hvar
andra genom en hinnartad hudflik (simhinna), oaktadt somliga simfoglar hafva denna
simhinna föga mera utbildad än hvad den är hos skärfläckan och skedgåsen bland
vadarne.. Emellertid äro simfoglarne dessutom utmärkta genom en synnerligen tät
fjäderbeklädnad, mer eller mindre ogenomtränglig för vatten, emedan de elastiska,
starkt böjda fjädrarna besmörjas med en oljeartad afsöndring från gumpkörtlarne,
som äro belägna Öfver svanskotorna. Näsborrarne äro alltid nakna och ligga alltid
framom (ofta långt framom) pannans fjädergräns. Kroppen är trind eller något
nedtryckt. Stjerten är oftast kort. Fötterna äro vanligen korta, med blott en liten del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
