Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDFOGLAR.
af skenbenet naken; stundom äro de emellertid långa, såsom hos springt-ärnan och
flamingoerna. I regeln äro de täckta af mjuk, tätt rutig, oftast nätlikt fördelad hud.
Första flocken: Andfoglar (Lamellirostres*).
Den grundsats, som hittills ledt oss vid djurens indelning, fordrar att vi bland
simfoglarne inrymma första platsen åt andfoglarne. Hos dem anträffa vi de simmande
foglarnes olika gåfvor harmoniskt utvecklade: deras rörelseförmåga är den
mångfaldigaste, deras stämma mest välljudande; deras sinnen äro likformigt och deras
andliga formÖgenheter högst utbildade inom hela ordningen. Sunde v all deremot
ställer denna flock sist i simfoglarnes system, väl hufvudsakligast derför att den
oaktadt sin artrikedom visar en genomgående enformighet i kroppsbyggnadens allmänna
drag, hvilket kan tyckas häntyda på en ringa utvecklingsgrad af sjelfva formen.
Härtill kommer dessutom, att andfoglarne visa en klumpighet i kroppen och en
tröghet i lynnet samt hafva en jemförelsevis ringa grad af flygförmåga, hvilket allt ej
heller öfverensstämmer med en högre utveckling inom fogelklassen. - Den som
betraktar en anka, ser flockens urbild framför sig. Hennes gestalt återfinnes hos alla
flockens medlemmar, om också en och annan af dem synes i mer eller mindre grad
omgestaltad. Såsom det vigtigaste kännetecknet synes oss näbben, denna
andfoglar-nes sil, som sätter dem i stånd att på ett för dem egendomligt sätt förskaffa sig sin
loda. Denna näbb är sällan längre än hufvudet, vanligen rak, bred, på öfra sidan
flackt hvälfd. Framtill bär den en bred nagel. På sidornas inre är den besatt med
bladlika horntänder, hvilka från båda käkhalfvorna gripa in i hvar andra. Med
undantag af de hårda kanterna är den beklädd af en mjuk hud, hvari grenar af
femte nervparet fördela sig och förläna den samma en hög grad af känselförmåga.
Denna näbbens känsel fullkomnas derjemte betydligt af den stora, köttiga,
finkänsliga tungan, soni endast i kanterna är hornartad och i dem fransad och tandad,
hvarigenom hela näbbapparaten utbildas till en förträfflig sil, som gör det möjligt
att afsöndra äfven den allra minsta bit föda från omgifvande onjutbara ämnen.
Familjen Flamingolika (Phoenicopteridae). Flamiugofoglarne kunna med
nästan lika rätt föras till vadarne som till simfoglarne. De hafva skenbenen till
största delen nakna, liksom vadarne, och deras mellanfötter liksom den nakna delen
af skenbenet äro framtill beklädda med tvärgående plåtar, medan alla öfriga
andfoglar hafva denna beklädnad nätlikt fördelad. Icke heller synas deras långa ben
naturligt passa för simfoglarnes typ, men simfötterna och näbbens byggnad ställa
dem vid sidan af Öfriga andfoglar. I sina anatomiska studier kommer ock Wagner
till den slutsatsen, att icke allenast näbbens tänder och simhinnorna, utan äfven
byggnaden af tunga, magsäck, tarmkanal, stämorgan, hjerta samt flera delar af
benstommen, särdeles bröstbenet och gaffelbeiiet, visa en hög grad af öfverensstämmelse med
motsvarande delar hos andfoglarne. - Flamingofoglarnes kropp är smärt, halsen
mycket lång, hufvudet jemförelsevis stort, näbben något längre än öfriga delen af
hufvudet, mera hög än bred, men tjock, från midten nedböjd i en trubbig vinkel,
med sin öfverkäk mycket mindre och smalare än underkäken och, hvad som är
särskildt anmärkningsvärdt, egendomligt platt, men i kanten besatt med tänder i likhet
med underkäken. - Man känner sex öfver gamla verlden och Amerika utbredda
arter af familjen.
* D. ä. med skifvor i näbben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
