Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSS. 651
tätt sammanträngda ungarne. Fadern täcker på sätt och vis återtåget; vid fara gifver
han först tecken till flykt. - Grågäss, som infångas unga, bli snart tama, och till
och med gamla gäss, som råka i menniskans händer, vänja sig vid förlusten af sin
frihet och se i menniskan en välvillig vårdare. De grågäss, som man låtit utkläcka
af tama gäss, förgäta dock aldrig sitt väsende. Så snart de känna sig fullväxta,
börjar frihetskänslan röra sig hos dem: de börja flyga; och om man icke håller dem
qvar med våld, flytta de om hösten med andra vildgäss till södern. Stundom
händer, att en och annan återkommer och uppsöker den gård, hvarest hon växt upp,
men dessa tillhöra likväl undantagen. Gamla grågäss bli icke sällan ett byte för
större örnar och jagtfalkar, för räfvar och vargar. För menniskan akta de sig
alltid väl, och jagten på dem kräfver derför en erfaren och skicklig jägare. De gamla
gässens kött är hårdt och segt, de ungas deremot utomordentligt smakligt. En ärlig
jagt på dem är derför fullkomligt berättigad. Fjädrarna skattas högt och anses väl
med rätta för bättre än tamgåsens; i synnerhet anses dunet förträffligt.
På Vildgåsen (Anser segetum) och Röd fotgåsen (Anser brachyrhynchus)
äro de yttersta stjertpennorna vid basen och på spolen gråa, och hufvudet är mörkare
grått än halsen, emedan halsens fjädrar äro ljusare i spetsen. Näbben är brokig af
svart och gulrödt. Den förstnämnda arten är betydligt större än den sistnämnda, ty
vildgåsens kroppslängd går i medeltal upp till 86 cm., medan rödfotgåsen endast
mäter omkring 62 cm. i kroppslängd. - Såsom vildgåsens häckningsområde känner man
Island, Lappland och de tundror, som härifrån sträcka sig genom Europa och Asien.
Om rödfotgåsen veta vi, att hon om sommaren lefver på Spetsbergen. På sina resor
genomvandrar vildgåsen Tyskland hvarje höst och vår, hvaremot rödfotgåsen
härstädes iakttages långt mera sällan, men i stället regelbundet infinner sig i Norge,
Storbritannien, Holland, Belgien och Frankrike och väl äfven alla år fälles i dessa
länder. I Tyskland infinner sig vildgåsen i oräkneliga skaror redan vid midten af
september månad, stannar härstädes, om väderleken tillåter, under hela vintern, vandrar
vid snöfall och inträdande köld vidare till Europas tre sydliga halföar och till och
med till nordvestra Afrika, men återvänder så snart som möjligt åter till de nordligare
länderna, stannar på vägen eller i Tyskland merendels till midten af april eller väl
äfven till början af maj och uppbryter nu först till sina häckningsorter. Rödfotgåsen
drager icke onödigtvis långt åt söder och öfvervintrar regelbundet i Storbritannien
och Holland. - De båda gåsarterna likna hvar andra till väsende och beteende så
fullkomligt, att jag här kan inskränka mig till en kort skildring af vildgåsens
lefnadssätt och lynne. Medan hon vistas i sina vinterherbergen bildar hon alltid mycket
talrika sällskap, hvilka vid vissa tider på dygnet samla sig på bestämda ställen, på
bestämda tider flyga ut på bete och återvända på bestämda tider. De lemna sina
samlings-, hvilo- och sofplatser vid daggryningen, aldrig utan skrik och oväsen, och
flyga alltid långs bestämda stråkvägar ut på fälten för att äta, återvända mot klockan
elfva förmiddagen till sin nämnda plats, dricka, bada, putsa sig och släta sina fjädrar,
roa sig på bästa sätt, sofva väl äfven något litet och anträda på eftermiddagen mot
klockan tu eller tre en andra utflygt, från hvilken de med skymningens inträde
återkomma till sofplatserna. Är nejden der de beta vattenrik och trygg, så underlåta
de må hända fram- och återflygten på middagen och begifva sig i stället, sedan de
druckit och badat någonstädes, till högt belägna, lugna fält för att på dem taga sig
någon stunds hvila. Delar skaran sig någon gång verkligen, så sker detta endast
under flygten, i det att den ena flocken flyger fram på olika afstånd efter den andra.
På hösten gå de på stubbåkrarne för att plocka upp korn, senare besöka de vinter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
