- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
666

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

666 ANDFOGLAR.

zonen än gräsanden, men förekommer såsom häckfogel så mycket talrikare i den
högre och höga norden, uppträder på vandringen derifrån söder ut och på återvägen
dit i oktober och november, mars och april i talrika skaror i Tyskland, men ännu
oftare i de vesteuropeiska kustländerna, öfvervintrar i alla vattendrag rundt omkring
Medelhafvet och Svarta hafvet och drager, följande Nilen, djupt in i Afrika eller
flyger långs denna verldsdels kuster till strömmarne i dess vestra del och uppträder på
samma sätt i Asien och Amerika. I enlighet med sin smärta gestalt påminner
spjutanden i hållning liksom i gång och under simning på mångfaldigt sätt om svanarne,
ehuru hon alldeles icke förnekar sin egenskap af and. Ungames kött är ett utmärkt
villebråd, men äfven de gamla foglarnes på hösten ganska godt.

Af alla änder är för oss Gräsanden (Anas boschas, fig. 246) den vigtigaste,
emedan vår tama anka härstammar från henne. Jemte några andra arter bildar hon
ett eget underslägte (Anas), hvars kännetecken utgöres af en stor, bred, flackt hvälfd,
framåt knappt afsmalnande näbb med starkt nedåt krökt nagel. Gräsandens
färgteckning antager jag vara mina läsare bekant, då den mången gång återkommer ho»
de tama änderna. Det mest kännetecknande i den samma är den glänsande blå
vingspegeln. Kroppslängden utgör 63 cm., hvaraf stjerten upptager 9 cm. Honan är
mindre. - Här och der sällar sig till gräsanden den med henne lika gestaltade
Snatteranden (Anas strepera), som på grund af sin jemförelsevis mindre och
smalare näbb med längre, långs y:j af näbblängden under Öfvernäbbkanten hängande
lameller räknas till ett eget underslägte (Chaidelasmus). Hufvud och hals äro på
ljust rostgrå botten stänkta med små, rundade, mörkbruna fläckar; kräfvan och öfre
delen af bröstet, nacken, manteln och sidorna äro på grå botten tecknade med
half-cirkelformiga, hvita tvärstreck; gumpen, öfra och undra stjerttäckfjädrarna äro djupt
svarta, bröstets och bukens midt hvita; vingspegeln är hvit. I sommardrägten
herskar brunt, rödt och grått. Buken är fläckig. Honan bär en denna liknande, endast
ljusare drägt. Längden är 52 cm., hvaraf stjerten upptager 10 cm. Honan är som
vanligt mindre.

Gräsandens utbredningsområde omfattar hela Europa och Asien, Amerika till
Mexiko och norra Afrika; snatteranden är knappt mindre utbredd. Dessa båda arter
föra ett i det väsentliga lika lefnadssätt. Gräsanden flyttar regelbundet i norden
och vandrar äfven på samma bredd som Tyskland, men stannar ofta redan i södra
Tyskland äfven under vintern inom sitt häckningsområde. I oktober och november
samla sig eljest gräsänderna i stora skaror och bryta upp mot sydligare trakter.
De flesta draga till Italien, Grekland och Spanien, endast några få till norra Afrika
eller till de denna verldsdel motsvarande bredder i södra Asien. På italienska,
grekiska och spanska sjöar ser man vid denna tid tusentals och hundratusentals
gräsänder, stundom betäckande vattnet på sträckor af flera qvadratkiloineter, och då de
flyga upp, förorsaka de ett på långt håll hörbart, doft larm, som påminner om
bränningars dån. Redan i februari eller senast i mars äntrades vandringen hemåt. På
öppna vatten visar gräsanden sig jemförelsevis sällan, utan simmar hellre så snart
som möjligt mot växtsnåren och undersöker nu bottnen, vadande eller dykande med
näbben i gytjan. Gräsanden tillhör de glupskaste foglar vi känna; hon äter de späda
bladen eller spetsarne af gräsen och de mest olikartade sumpväxter, deras knoppar,
grodder och mogna frön, sädeskorn, knölfrukter, men jagar äfven med ifver alla
djur, från masken till fiskar och amfibier, tyckes lida af en omättlig hunger och
slukar för att stilla den samma allt som hon anträffar. - Gräsänderna äro högeligen
sällskapliga och i allmänhet äfven fördragsamma, blanda sig gerna med stamfränder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free