Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674 ANDFOGLAR,
sjöarne i södra Norge häcka svärtan och sjöorren temligen regelbundet; längre norr
ut saknar man dem knappt på någon större sjö af detta slag. Deras af grofva
stänglar, halm och blad löst hopfogade och sedan med honans dun beklädda bo anträffas
*.
färdigt vid midten af juni i buskar, i högt gräs, säf o. s. v. Aggen äro 8-10 till
antalet. Ungarne dyka från sin första lefnadsdag, men stanna i häckdammen till
dess de hafva lärt sig flyga fullständigt, återvända äfven till en början ofta till den
samma, sedan de redan flyttat till hafvet, på hvilket de först senare göra sig
hemmastadda, och mot slutet af oktober lemna de häckningsorten, då vintern tvingar dem
härtill. Fångna svartänder synas sällan i zoologiska trädgårdar, ehuru många årligen
fångas vid hafskusterna. De äro svåra att bevara vid lif, äfven om man icke låter
dem sakna deras älsklingsföda, musslor. Deras kött tilltalar icke vår gom, men hos
lappar, samojeder, ostjaker, tunguser och liknande folkslag gäller det såsom en läckerhet.
Harlekinsänderna (Cosmonetta) utmärka sig genom en liten och framåt
afsmalnande näbb med bred näbbnagel, föga smalare än näbbens bredd vid midten af
dess längd. Den enda kända arten, Cosmonetta histrionica, tillhör norra Amerika
och Island, men härifrån förirrar hon sig en och annan gång till vestra Europa och
har i Sverige en gång blifvit anträffad vid Vingåker. Hannen är en mycket brokig
fogel, som på sin öfvervägande svarta och röda färgteckning har bjert afstickande
hvita fläckar och band.
De kännetecken, som utmärka Kniporna (Bucepliala), utgöras af eu hög, mot
pannan uppstigande näbb af ungefär samma längd som öfriga delen af hufvudet;
näbben saknar knöl men är utrustad med en medellång nagel och bildar en spetsig
vinkel mot pannfjädrarna; näsborrarne sitta vid midten af näbblängden. - I hela
Sverige, dock talrikt blott i norden, träffas Knipan (Eucephala clangula) häckande.
Hannens högtidsdrägt är på hufvud och hals svart med metallisk glans, på mantel
och rygg, de små öfra vingtäckfjädrarna och vingbogen sammetssvart, vingar och
stjertpennor äro svarta, en äggrund fläck på kinden tätt vid näbbroten, alla öfriga
delar samt vingspegeln hvita. Honan saknar kindfläcken; hufvud och hals äro
rödaktigt bruna, de öfriga delarne öfvervägande skiffergrå. Längden utgör omkring 50
cm., hvaraf stjerten upptager 8 cm. - Knipans häckningsområde omfattar tundran
i båda verldshalfvorna, men hvarje höst lemnar hon det samma, ströfvar under
vintern genom hela Europa och norra Amerika äfvensom största delen, af Asien och
utsträcker sina vandringar till norra Afrika. Hon uppträder i Tyskland allra tidigast
i de sista dagarne af oktober, tager sitt qvarter på djupare sjöar af alla slag och i
alla lägen, på slättbygden som i bergstrakten, men likväl helst på fria inlandssjöar
och floder, och lemnar dem först då. äfven de sista vakarne erhållit sitt istäcke.
Då drager hon sig till hafvet elle.r stryker längre mot söder. Hon återkommer
emellertid omedelbart efter isens smältande och begifver sig i mars, senast i april å
nyo på resa. Enstaka par välja redan i norra Tyskland ett passande vatten för att
häcka, men flertalet häckar på tundran. Tack vare sin färdighet i att simma och
dyka, lider knipan sällan brist eller nöd. Från morgon till afton är hon sysselsatt
med att uppsöka sin föda och nästan oafbrutet i den lifligaste rörelse; ännu under
aftonen och nattens första timmar svärmar hon vida omkring. - Till häckniugsplats
väljer knipan djupare vatten med vidsträckt, fri yta och hvilkas stränder äro delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
