Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNIPOR. ISÅNDER. EJDERGASS. 675
beväxta med vass och buskar. Boet, en mycket torftig, fullkomligt konstlös, tätt
med dun beklädd byggnad, innehåller redan i slutet af april, på tundran något
se-iiare, 10 till 12, stundom 14 till 19 ägg. Utan hannens tillhjelp rufvar honan äggen
under 22 dagar. - Kärrhökar, korpar och måsar röfva äggen, större fiskar åter
ungarne. De fullväxta kniporna förföljas af några få rofdjur och endast i norden eller
på kusterna af menniskan, emedan hennes kött är fullkomligt onjutbart för hvarje
icke fullständigt härdad gom. Inne i landet jagas och dödas hon hufvudsakligen för
den skada hon anställer bland matnyttiga fiskar i häckdammarne.
Isänderna (H ar el d a) kännetecknas genom kort, starkt hvälfd, framåt
afsmalnande, mot pannan svagt uppstigande näbb, hvars nagel upptager käkens hela
framkant och hvars pannskel är rundadt med föga markerade vinklar mot sidorna af
näbbroten, men framdraget nästan till näsborrarne, medelstor fot, af 14 pennor
sammansatt, kilformig stjert och mycket brokig drägt. - Alfogeln (Harelda glacialis)
är brokig af hvitt, rostbrunt och svart, lättast att igenkänna genom sin spetsiga stjert,
som på den fullväxte hannen har de mellersta fjädrarna betydligt (25 till 30 cm.)
förlängda, hvilket gifver honom en kroppslängd af ända till 60 cm. Från hösten
till våren träffas fogeln hos oss i stora skaror, i Östersjön så väl som vid vestkusten,
helst vid yttre skärgårdsbandet, i liflig rörelse, dykande till och med midt bland
bränningarna och i issörjan. Mot våren ljuder hans sång ganska angenämt, som
toner ur en klarinett, hvarför ock Sundevall velat utbyta hans slägtnamn mot
Melonetta i stället för det intet sägande Harelda. Hans fjäder är förträfflig, och köttet
är åtminstone icke odugligt. När han om våren lemnar våra sydliga kuster, drager
han upp mot den höga norden. I maj eller april infinner han sig för att häcka vid
sjöar och kärr i Lappland.
Ejdergässen (Somateria) hafva en lång och vid roten hög näbb med stor
näbbnagel. Den spetsiga pannskelsvinkeln är synnerligen lång, och näbbsidornas
fjädergräns är likaledes långt framdragen. - På den hos oss vanliga Ej d er n
(Somateria mollissima, fig. 248) går denna gräns ända fram till näsborrarne, på
Prakt-e j der n (Somateria spectabilis) går den ej så långt. Den sistnämndas fullväxte
hanne utmärker sig dessutom genom en platt och hög uppsvallning vid näbbroten,
bildad af de bara näbbsidorna.
Ejdern har en särdeles vidsträckt utbredning. Han bebor hela den norra delen
af jorden, från de jutländska Öarna till Spetsbergen och från Europas vestkust till
Grönland och Island. Stundom, men endast såsom förirrad fogel, uppträder han äfven
i det inre af Tyskland. Redan i mellersta Norge lefver han i tusental, skonad och
vårdad af kustbefolkningen, under skydd af särskilda, olyckligtvis icke öfver allt
aktade lagar; på Island och på Grönland finnes han äfven i massor.
Praktejdern, söm likväl här och der uppträder till sammans med den förra,
bebor högre bredder, i synnerhet Spetsbergen, Novaja Semlja, Grönland, nordkusten af
Amerika äfvensom nordkusten af Asien och Behringshafvet, besöker hvarje vinter
norra Ryssland och Lappland, förekommer äfven långs de norska och Storbritanniska,
undantagsvis till och med vid de tyska kusterna, men rufvar endast på de
förstnämnda ställena och i enstaka exemplar då och då på Island.
Ejdern, till hvars lefnadssätt jag inskränker min skildring, vandrar icke i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>