- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
688

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

688 LÅNGVINGADE SIMFOGLAR.

ena sig alla arter till sällskap, som icke sällan växa till oräkneliga skaror. Redan
i norra Tyskland finnas måsberg, som bebos af flera hundra par; längre upp i
norden får man se kolonier, i hvilka mängden af måsar icke ens tillåter en beräkning.
Aggen äro 2 till 4 och rufvas af hanne och hona vexelvis under tre eller fyra veckor,
med mera ifver vid fult än vid vackert väder. I den höga norden räknar man
må-sarne icke blott till de vackraste, utan äfven till de nyttiga foglarne och skonar dem
liksom hafvets öfriga barn, som årligen infinna sig på fogelbergen. Endast nordens
mongoler finna smak i gamla måsars kött; unga ätas deremot gerna af helgoländare,
isländare och grönländare samt utgöra äfven, om de tillagas rätt, en ganska dräglig
anrättning; men öfver allt skattar man likväl deras ägg och fjäder högre än deras
kött. Fångna måsar äro icke svåra att hålla vid lif, men de äro dyrbara, emedan
man nödvändigt måste gifva dem fisk eller kött. De bli nästan lika tama som
korpen eller kråkan och fortplanta sig äfven i fångenskap, om de hafva ett större
utrymme att tillgå.

Ismåsar (Pagophila). Genom sin rent snöhvita drägt, i de fullväxtas skrud,
mot hvilken de svarta fötterna skarpt af sticka, utmärker sig ism åsarnes slägte,
kännetecknadt äfven derigenom, att mellanfötterna äro något längre än mellantån utan
klo. Den till Skandinavien och våra landamären någon gång förirrade Is nias en
(Pagophila eburnea) har sitt hem i högsta norden, är en af Spetsbergens prydnader
och lika allmän på Grönland, bunden vid isen och dess närhet. I ungdomsdrägten
äro hufvud och hals gråaktiga, mantelns fjädrar, ving- och stjertpennornas spetsar
svartfläckiga. Längden utgör 52 cm., hvaraf stjerten upptager 14 cm.

Ringtjäar (Chimonea). Då jag anträdde min resa till Lappland, hade jag
naturligtvis läst de nordiska naturforskarnes skildringar af foglarnes oerhörda antal
på fogelbergen och icke heller betviflat sanningen af deras uppgifter, men en sann
bild af ett måsberg erhöll jag på en för mig oförgätlig dag, den 22 juli, då jag
färdades förbi udden Svärholm, icke långt från Nordkap; jag erhöll den först då min
vän kaptenen på postångaren, med hvilken jag reste, låtit affyra en af båtens
kanoner för att skrämma upp måsarne. Jag såg en väldig bergvägg, liksom en ofantlig
skiffertafla besatt med millioner små hvita punkter, och omedelbart efter skottet
lösgjorde sig delvis dessa punkter från den mörka bottnen och blefvo lefvande, blefvo
foglar, bländande måsar, hvilka under hela minuter sänkte sig ned på hafvet, så tätt
och så oafbrutet, att jag skulle kunnat tro en snöstorm hafva utbrutit och
jettestora snöflingor nedfalla från himmelen. Flera minuter snöade det foglar, på en
oöfverskådlig sträcka täcktes hafvet med dem, och ännu syntes bergväggen nästan
lika tätt besatt af dem som förut. - Ringtjäen eller Tretåiga måsen
(Chi-monea tridactyla) räknas till ett eget slägte, hvars vigtigaste kännetecken består
deri, att fotens baktå saknas eller endast är antydd. Vill man söka upp andra
kännetecken, finner man dem i den svaga näbben och de jemförelsevis korta men
med långa tår och således äfven stora simhinnor försedda fötterna, i hvilka
mellanfoten är kortare än mellantån utan klo. Den gamla fogelns fjädrar äro på hufvud,
hals, nedre ryggen, stjert och undersida bländande hvita, på manteln måsblå;
vingarne äro hvitgrå med svarta spetsar. Ögat är brunt, ögonringen korallröd, näbben
citrongul, vid munvinkeln blodröd, foten svart, på sulan gulaktig. Längden utgör
43 cm., hvaraf stjerten upptager 13 cm. - Äfven ringtjäen är en till höga norden
hörande fogel, som dock om vintern lemnar Ishafvet och då ofta visar sig talrik vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free